Försörjningsberedskap — Relationen mellan staten och näringslivet i totalförsvaret

Relationen mellan staten och privata företag i händelse av fredstida kris eller krig har under de senaste åren diskuterats och utretts i flera omgångar. Kontinuerligt påpekar såväl politiker som myndigheter och företag behovet av en förbättrad och förstärkt försörjningsberedskap, vilket kräver utökad samverkan mellan privat och offentligt. Området upplevs av såväl myndigheter som företag svårnavigerat och regelverken kritiseras ofta för att vara för gamla och inte i linje med bl.a. modern upphandlingslagstiftning. Sedan 2019 har flera utredningar presenterats där olika lösningar föreslås för framtidens försörjningsberedskap. Artikeln avser att gå igenom relevanta delar av det äldre Kföretagssystemet som dagens regelverk kommer ifrån, och analysera hur framtiden kan komma att se ut. Fokus för artikeln ligger därmed på hur relationen mellan staten och företagen under kris och krig såg ut förr och hur den är på väg att utvecklas inom ramen för nutida krisberedskap och totalförsvar. Vidare utforskas relationen mellan lagstiftning och avtal som grund för privatoffentlig samverkan.

Ansvarsutkrävande i kris- och krigstider

Denna artikel ger en översiktlig introduktion till formerna för ansvarsutkrävande i tider av kris och krig, med särskilt fokus på de förändrade eller utökade maktbefogenheter som krisberedskap och totalförsvar medför. Översikten täcker tre huvudsakliga former för ansvarsutkrävande — politiskt, administrativt och rättsligt. Inledningsvis sägs något om begreppen ansvar och ansvarsutkrävande, följt av ett avsnitt om krisen och krigets villkor samt förutsättningarna för ansvarsutkrävande under sådana förhållanden. Artikeln går sedan igenom politiskt, administrativt och rättsligt ansvarsutkrävande inom ramen för den fredstida krisberedskapen samt för totalförsvaret. Avslutningsvis sammanfattas ansvarsutkrävandets betydelse i kris- och krigstider.

USA:s befogenheter på svenskt territorium enligt DCA

I samband med Sveriges inträde i Nato har Sverige och USA förhandlat fram en särskild internationell överenskommelse som reglerar amerikanska styrkors närvaro i Sverige: Defense Cooperation Agreement (DCA). Avtalet trädde i kraft den 15 augusti 2024. Det ger USA rätt att utöva vissa befogenheter på svenskt territorium, bland annat avseende straffrättskipning, samt ordning och säkerhet. I den svenska offentliga debatten har det ställts många kritiska frågor angående innehållet i dessa befogenheter, och hur utövandet av befogenheterna kommer att förhålla sig till den svenska rättsordningen. I artikeln analyseras dessa frågor i ljuset av relevanta folkrättsliga och konstitutionellrättsliga ramar.

Konstitutionellrättslig typologi för kriser — En överblick av grundläggande teoretiska diskussioner och antaganden

Hur ska kriser hanteras, om alls, inom en rättsordning och vilka är de återkommande frågorna inom krisjuridiken? Frågorna är både komplexa och eviga, vilket syns inte minst i den litteratur om rättsliga frågor i krissituationer som finns. I denna artikel presenteras en typologi för konstitutionell reglering (och icke-reglering) för hantering av kriser. Syftet med artikeln är att ge en översiktlig bild av några grundläggande frågor och tankar som genomsyrar den krisrättsliga diskussionen och att knyta svensk rätt till den internationella litteraturen och diskussionen på området.

Totalförsvaret och folkrättsliga regler för krig — En relation med flera utmaningar

Artikeln fokuserar på hur regler och verksamhet inom ramen för totalförsvaret utmanar folkrätten som är tillämplig i krig, krigets lagar eller internationell humanitär rätt (IHR). Den internationella humanitära rätten blir tillämplig när en väpnad konflikt uppstår. I ett svenskt perspektiv innebär det i allmänhet att Sverige har förklarats, eller är på väg att förklaras, i krig enligt 15 kap. 14 § regeringsformen (RF). Artikeln avser att diskutera hur totalförsvarskonceptet, som utvecklades i Sverige under 1900-talet och sedan återigen från 2015, relaterar till och i vissa delar utmanar den internationella humanitära rätten. Vårt fokus är hur olika befattningsgrupper i det svenska totalförsvaret kan statusbestämmas enligt reglerna i internationell humanitär rätt samt relationen mellan civilt och militärt i ett totalförsvarskoncept som det svenska.

Regeringsformen — några nya frågor för orostider

Finns det behov av ändringar i eller under regeringsformen i fråga om förhållandena under kris och krig? Den frågan behandlas i denna artikel. Det gäller regeringens beslutsformer och styrmedel. Även samverkan statliga myndigheter emellan och förhållandet mellan staten och kommunerna på krisberedskapsområdet behandlas. Val i allvarliga fredstida krissituationer tas också upp som en lagstiftningsfråga. Normgivning i övrigt för sådana krissituationer är nu som en grundlagsfråga föremål för riksdagsbehandling, och den frågan behandlas därför inte närmare. Dock diskuteras begreppsbildningen och förhållandet mellan fri- och rättighetsregleringen i 2 kap. RF och reglerna i Europakonventionen om avvikelser från rättigheter (derogation).

EU-rättsliga aspekter på utformning av nationell krisjuridik

Vilken roll spelar EU-rätten för utformningen av nationell krisjuridik? En utgångspunkt skulle kunna vara att nationell krisjuridik är just nationell och att internationella åtaganden därför saknar betydelse, men så är inte fallet. Även om EU:s lagstiftare saknar befogenhet att anta lagstiftning på flera av krisjuridikens områden innebär de svenska åtagandena under EUrätten, särskilt reglerna om företräde och direkt effekt, att utformningen av nationell krisjuridik måste ske EU-kompatibelt. Föreliggande artikel synliggör och förklarar hur EU-rätten påverkar den nationella krisjuridikens utformning, med hjälp av exempel hämtade från tio propositioner publicerade 2015–2022.

Personalnotiser

Om krisen och kriget kommer: en rättslig analys

Det råder fortsatt ett osäkert och delvis instabilt läge i världen. Stater agerar både på egen hand och tillsammans för att stärka sina förmågor att hantera såväl fredstida kriser som krigsfara och ytterst krig. För svensk del har ett omfattande utrednings- och lagstiftningsarbete bedrivits i kölvattnet av covid 19-pandemin och det ryska aggressionskriget mot Ukraina. Även EU har ökat graden av intensitet i sitt arbete. Detta kombinerat med det svenska Natomedlemskapet ställer den svenska lagstiftaren, regerigen och myndigheter inför ett nytt rättsligt landskap. I denna för temanumret inledande artikel presenteras de olika bidragens viktigaste slutsatser och några tydliga trender identifieras.

Ledning och styrning i kris och krig — Stat, kommuner och regioner i samverkan eller förvirring?

Artikeln behandlar den splittrade ansvarfördelningen mellan regeringen, de statliga förvaltningsmyndigheterna, regionerna och kommunerna avseende kris- och krigssituationer. Det finns luckor och överlappningar i de olika aktörernas uppgifter, men decentraliserat ansvar skapar också möjligheter i krissituationer, under förutsättning att berörda befattningshavare visar förmåga till initiativ och ansvarstagande.