Om rättsinstitutet kafalah i svensk internationell privat- och processrättslig belysning

I den här uppsatsen behandlas rättsinstitutet kafalah, som är tämligen okänt i Sverige och sällan förekommande i det svenska rättssystemet. Kanske framstår det som märkligt att ägna intresse åt något så perifert för svenska förhållanden i en uppsats som handlar om svensk rätt. Intresset är emellertid motiverat bland annat av det skälet att kafalah förekommer i väsentligt större utsträckning i andra EU-medlemsländer. Det finns också skäl att förmoda att vi kommer att träffa på kafalah i flera fall i Sverige under kommande år, inte minst eftersom EU-domstolen bekräftat att kafalah är ett rättsinstitut som vi måste ta på allvar. Ambitionen att försöka kvalificera detta främmande rättsinstitut och förklara hur det bör hanteras i den svenska internationella privat- och processrätten är därför inte förfelad. Tvärt om hoppas författaren att uppsatsen ska bidra både till en förståelse för kafalah och en rättvisande hantering av rättsinstitutet inom det svenska rättssystemet.

Kontaktprincipen enligt gällande rätt

arnets bästa ska fastställas med beaktande av kunskap och beprövad erfarenhet. Sådana kunskaps- och erfarenhetsbaserade perspektiv som ska beaktas när en domstol fastställer barnets bästa kallas i artikeln för objektiva perspektiv. I artikeln behandlas särskilt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, även kallad kontaktprincipen. Det är ett objektivt perspektiv som varit centralt för utformningen av föräldrabalkens regler om vårdnadstvister. Sedan den 1 januari 2025 är kontaktprincipen inte längre ett av de perspektiv som är särskilt omnämnt i 6 kap. 2 a § FB. I artikeln argumenterar jag för att den proposition som föranledde ändringen av 6 kap. 2 a § FB innehåller ett antal förhållningssätt till kontaktprincipen som står i konflikt med Högsta domstolens praxis om riskbedömningar. Jag argumenterar även för att nämnda förhållningssätt riskerar att förminska betydelsen av kontaktprincipen i för stor utsträckning.

Personalnotiser

På spaning efter syskon

Familj är ett centralt begrepp i familjerätten men också i andra rättsliga sammanhang som rör människors förhållanden. Ordet familj nämns dock inte på många ställen i vår nationella reglering. Ändå finns den där och ska ges skydd. Barn har rätt att få föräldrar och få växa upp i en familj. Vilka som ingår i denna familj är inte klart uttalat. Familj är i realiteten en mångfacetterad företeelse som kan inkludera många andra än föräldrar såsom mor- och farföräldrar, syskon och andra. Just syskon är föremål för denna betraktelse. Hur mycket ”familj” är de och vilket rättsligt erkännande ges till syskonskap?

Sambor i relationsrättsligt perspektiv

Många par lever tillsammans i långvariga parrelationer utan att vara gifta. Vanligen omfattas relationen då av sambolagen. I denna artikel diskuteras hur ekonomiskt samarbete men också ekonomiskt beroende mellan sambor hanteras rättsligt. Fokus är hur skyddet av en ekonomiskt svagare part i ett samboende kan balanseras mot autonomi och respekt för valet att inte formalisera relationen genom en vigsel. Det argumenteras för att avsaknaden av en vigselakt — i linje med lagstiftning utanför familjerätten — ska ges något mindre betydelse vid lagreglering av sambors ekonomiska förhållanden. Det kan innebära en förändrad syn på vilken egendom som ska ingå i en bodelning.

Att vara sambor i Norden

I hela Norden har antalet par som bor ihop utan att gifta sig ökat dramatiskt de senaste 50–60 åren. Trots ett omfattande samarbete på familjerättens område länderna emellan har det inte omfattat samboförhållanden. I stället har det inom varje land utvecklats såväl praxis som lagregler tillämpliga vid upplösning av sådana förhållanden. För att kunna belysa och diskutera ändamål och funktion bakom systemen jämförs nedan rättsläget i de olika länderna och aktuella lagförslag i Norge och Sverige presenteras.

Umgänget mellan barn och andra närstående

Föreställ dig att du har ett av dig högt älskat barnbarn. Du vill vara delaktig i barnets uppväxt och bidra efter bästa förmåga. Barnets vårdnadshavare nekar dig all kontakt med barnet. Du ber socialnämnden om assistans men alla försök till en samförståndslösning misslyckas. Socialnämnden vill inte föra din begäran om umgänge till domstol. Som skäl anges att en domstolsprocess inte är förenlig med barnets bästa på grund av den höga konfliktnivån mellan dig och vårdnadshavaren. Barnet är för litet för att ha en egen åsikt i frågan. Socialnämndens beslut får inte överklagas till domstol. Du känner dig helt rättslös och ifrågasätter vad som är barnets bästa i sammanhanget. Du gör efterforskningar och får veta att en lagändring övervägs i Sverige. Förutvarande sociala föräldrar föreslås få en egen talerätt om umgänge med barnet. Far- och morföräldrar, liksom andra personer som stått barnet nära, måste även fortsättningsvis vända sig till socialnämnden för att få sin sak prövad av domstol. Du gör vidare efterforskningar, nu angående rättsläget i andra europeiska länder. Det visar sig att av dig önskad egen talerätt finns i många andra europeiska länder och omfattar alla barnet nära stående tredjepersoner på lika villkor. Du förstår inte varför de skyddsvärda intressena bedöms annorlunda i Sverige.

”One size fits all”?

Den medicinska men också den samhälleliga utvecklingen innebär att föräldraskap som rättslig konstruktion omformas och utmanas på olika sätt. Ett rättsligt föräldraskap som inte motsvarar lagstiftningens krav kan hävas. En bedömning av om ett föräldraskap ska hävas inkluderar inte beaktandet av om det finns en etablerad familjerelation mellan barnet och den rättsliga föräldern eller vilka konsekvenser ett hävt föräldraskap skulle kunna leda till för barnet. I den här artikeln behandlas barns intresse av ett livslångt föräldraskap. I artikeln diskuteras och problematiseras att hävandereglerna innebär att ”one size fits all”.

Internationellt privat- och processrättsliga frågor avseende överförmyndare

Överförmyndarmyndighetens uppgift är att tillse att förmyndare och förvaltare fullgör sina uppdrag på ett korrekt sätt. Denna uppsats syftar till att undersöka huruvida de i Sverige gällande internationellt privat- och processrättsliga bestämmelserna rörande förmynderskap och förvaltarskap är tilllämpliga även på överförmyndarförvaltningens uppgifter och verksamhet, huruvida de svenska överförmyndarna äger behörighet även avseende egendom i utlandet samt hur svenska överförmyndare ska förhålla sig till utländska förmynderskap och motsvarande utländska skyddsordningar avseende egendom i Sverige.