Arbetsbrist och arbetstagares rätt till kompetensutveckling*
Av docent CARIN ULANDERWÄNMAN1
En arbetstagares kompetens har betydelse för möjligheterna att behålla ett arbete hos nuvarande arbetsgivare. Förändringar i arbetsgivarens verksamhet kan leda till behov av ny kompetens och att befintliga arbetstagare inte uppfyller de nya arbetskraven. Mot den bakgrunden är det intressant att undersöka vilken rätt eller skyldighet till kompetensutveckling en arbetstagare har med stöd av lagen om anställningsskydd (LAS).2 Det finns även ett värde i att undersöka om arbetstagares kompetensutveckling har haft någon betydelse i Arbetsdomstolens tvister som rört uppsägningar på grund av arbetsbrist och arbetstagares kvalifikationer.
1 Bakgrund
På en arbetsmarknad som omvandlas i en allt snabbare takt och innebär förändrade kunskapskrav för arbetstagare har det betydelse för anställningstryggheten, vilken rätt till kompetensutveckling en arbetstagare har i bestående anställning.3 LAS avser att skydda arbetstagares befintliga anställningsförhållande, främst genom att arbetsgivare måste ha saklig grund för att säga upp en arbetstagare (7 § LAS). Före en uppsägning kan aktualiseras ska arbetsgivaren ha undersökt möjligheten att omplacera arbetstagaren i enlighet med 7 och 22 §§ LAS (turordningsreglerna). Vid båda dessa omplaceringssituationer krävs att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för aktuell anställning hos arbetsgivaren.4 Arbetstagarens kvalifikationer har även betydelse för om en tidigare uppsagd arbetstagare får företrädesrätt till återanställning enligt 25 § LAS. De nämnda kärnparagraferna i LAS som ska ge arbetstagare anställningstrygghet är således i samtliga fall kopplade
* Denna artikel har genomgått kvalitetsgranskning genom s.k. peer review (granskning av jämlike). 1 Projektet är finansierat av Forte. 2 Lag (1982:80) om anställningsskydd. 3 Det har visat sig att obalansen mellan arbetssökandes kvalifikationer och arbetsgivares kravprofiler har ökat, se prop. 2015/16:1 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad s. 18. 4 Villkoret om tillräckliga kvalifikationer framgår inte av lagtexten i 7 § LAS. Av såväl nyare som senare rättspraxis, se t.ex. AD 2016 nr 15, AD 2015 nr 69, AD 2013 nr 11 respektive AD 1995 nr 2, AD 1993 nr 61, AD 1984 nr 133, AD 1980 nr 168, AD 1977 nr 64 som av prop. 1973:129 s. 121 framgår att arbetstagarens rätt att bli omplacerad begränsas av villkoret om tillräckliga kvalifikationer. I uttrycket ”… om det är skäligt att kräva…” i 7 § LAS ligger bl.a. att arbetstagaren ska ha tillräckliga kvalifikationer för det lediga arbetet. I prop. 1981/82:71 s. 125 uttrycks att innebörden av 7 § LAS föreslås vara oförändrad i den nya lagen. Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet enligt 7 § LAS begränsas således av att det endast gäller arbete för vilka arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer.