Notiser
Europadomstolen och de nationella domstolarna
Det är den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och nationella domstolar som gemensamt bär ansvaret för att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) respekteras. Det primära ansvaret anses emellertid ligga på de nationella domstolarna i konventionsstaterna. Europadomstolens uppgifter är närmast övervakande och korrigerande. Detta var det centrala budskapet vid det seminarium med ämnet ”The interplay between the European Court of Human Rights and National Courts” som Utrikesdepartementet (UD) anordnade den 19 maj 2014 i Rosenbad med anledning av ett kontaktbesök i Stockholm av Europadomstolens president Dean Spielmann, som åtföljdes av domstolens tyska domare Angelika Nußberger och dess svenska domare Helena Jäderblom samt av domstolens kanslichef Erik Fribergh.
I sitt välkomstanförande pekade UD:s rättschef Anders Rönquist på den fortskridande utvecklingen av konventionssystemet. Han erinrade om två nya protokoll till konventionen som båda antagits 2013 men som ännu inte trätt i kraft. I protokoll nr 15 hade genom ett tillägg i konventionens preambel markerats att konventionsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen har det primära ansvaret för att säkerställa att de rättigheter och friheter som behandlas i konventionen iakttas och att de därvid skall ha viss handlingsfrihet (”margin of appreciation”), som dock skall stå under övervakning av Europadomstolen. Genom protokoll nr 16 till konventionen kommer samspelet mellan Europadomstolen och de nationella domstolarna att få en ny dimension såtillvida som konventionsstaternas högsta domstolar skall ges möjlighet att hos Europadomstolen begära rådgivande yttranden i principfrågor rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionsrättigheter i mål vid dessa domstolar. Anders Rönquist talade också om det långt framskridna arbetet på att göra det möjligt för Europeiska Unionen (EU) att ansluta sig till Europakonventionen, en viktig utvidgning av konventionsskyddet, grundad för EU:s vidkommande på Lissabonfördraget och även reflekterad i artikel 59:2 i konventionen.
President Spielmann konstaterade med tillfredsställelse att Europadomstolens arbetssituation väsentligt förbättrats under de senaste åren. För några år sedan hade det rått ett krisläge med växande målbalanser och oacceptabelt långa handläggningstider. Som mest hade domstolen haft cirka 160 000 anhängiga mål, men antalet hade successivt reducerats och understeg nu 100 000. Denna positiva utveckling hade varit möjlig genom att arbetsformerna effektiviserats. Av särskild betydelse var att protokoll nr 14 till konventionen, som trätt i kraft 2010, hade gjort det möjligt för en ensamdomare att avvisa klagomål som inte uppfyller formella krav eller som är uppenbart ogrundade. Vidare hade domstolen genom att tillämpa systemet med s.k. pilotmål kunnat, när det inkommit en stor mängd likartade mål, begränsa sig till att pröva principfrågorna i ett mål och därefter överlämna åt nationella myndigheter och domstolar att avgöra övriga mål i enlighet med principavgörandet. När det gällde de i många konventionsstater vanliga problemen med alltför långsam