Offentliga avgifter och ömsesidigt förpliktande avtal
Av docenten TOM MADELL1
När en kommun tillhandahåller en tjänst utgår vanligen en avgift som baserar sig på den kommunala självkostnadsprincipen. Frågan om vad som egentligen gäller om en brukare av tjänsten – t.ex. till följd av någon form av bristande (mot)prestation från kommunens sida – inte vill erlägga avgiften är dock inte självklar. Av NJA 1998 s. 656 (I) följer förvisso att tvister rörande barnomsorgsavgifter skall avgöras i allmän domstol. Några riktlinjer för hur en själva frågeställningen skall angripas eller vilka faktorer som är av betydelse för bedömningen lämnas dock inte och de underinstansavgöranden som meddelats efter HD:s avgörande pekar åt olika håll. Artikeln syftar till att visa på några av de faktorer som kan behöva beaktas vid en sådan prövning, främst avseende själva karaktären hos den kommunala tjänsten och vilken betydelse den i sin tur kan få vad gäller vilken avgift som egentligen skall erläggas.
1 ”Den står väl i helvete heller!”
Även om dagens tjänstemän, politiker och jurister inom den kommunala sektorn förmodligen uttryckte sig på ett mer nyanserat sätt än det i rubriken återgivna citatet,2 är det inte långsökt att tro att Högsta domstolens mellandom i det s.k. dagismålet, NJA 1998 s. 656 (I), möttes med såväl förvåning som viss opposition. HD fann nämligen i det aktuella målet att kommunala barnomsorgsavgifter, trots sitt ursprung i den offentligrättsliga lagstiftningen, till sin karaktär är av sådan art att bedömningen av dem bör hänföras till den civilrättliga sfären. Efter det att domen i dagismålet meddelades så har diskussionen om vad som egentligen gäller på rättsområdet i stor utsträckning klingat ut. Problemen är dock långt från klargjorda rörande frågan om vad som egentligen gäller om en förälder — till följd av någon form av bristande (mot)prestation från kommunens sida — inte vill erlägga barnomsorgsavgiften. Frågeställningen torde heller inte inskränka sig till enbart barnomsorgsavgifter utan aktualiseras vid de flesta typer av avgiftsbelagd kommunal service.
1 Författaren är docent i civilrätt vid Juridiska institutionen, Umeå universitet, samt under våren 2006 Visiting Scholar at the School of Law, Flinders University. Lena Landström och Patrik Södergren har lämnat värdefulla synpunkter på en tidigare manusversion. För eventuella fel och brister är jag dock ensam ansvarig. 2 Den kärnfulla kommentar som återges i rubriken uppges ha yttrats av Per Henrik Ling när godsägaren Pehr Tham år 1811 under inträdestalet till Götiska förbundet inte bara hävdade att Sveriges rikes vagga stod att finna i Västergötland, utan även att världsträdet Yggdrasil skulle ha stått på hans egendom i närheten av Hornborgasjön. Se närmare Mats G. Larsson, Götarnas riken, 2002, s. 7.