Om aktiebolags anspråk på grund av olovlig kapitalanvändning; särskilt om s. k. bristtäckningsansvar
Av advokat STEFANLINDSKOG
1. Under senare tid har det blivit allt vanligare att sedan ett aktiebolag satts i konkurs, konkursförvaltaren söker tillföra boet värden genom att föra talan med stöd av aktiebolagsrättsliga regler. Detta gäller särskilt bestämmelserna i ABL 12:5, vilka tar sikte på den aktiebolagsrättsliga ersättningsskyldighet som gäller i samband med vad som brukar kallas olovlig utdelning (märk här KL 7:15 1 st. 3 p., där det talas om ”olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning”).
Med olovlig utdelning åsyftar man då sådant ianspråktagande av bolagets egendom som är oförenligt med spärrbestämmelserna i ABL 12:2. I fråga om ”utdelning” som väl ryms inom utdelningsbart belopp — varmed jag förstår sådant ianspråktagande av bolagets medel som passerar såväl beloppsspärren i ABL 12:2 1 st. som försiktighetsspärren i 12:2 2 st. — men genomförs utan iakttagande av formkraven (bolagsstämmobeslut och styrelsegodkännande) — vad som kan kallas en icke formenlig utdelning — torde också bestämmelserna i ABL 12:5 vara tillämpliga.1 I dessa fall fungerar utdelningsbegränsningarna som minoritetsskyddsregler. Alternativa möjligheter är att hävda kompetensöverskridande på grund av åsidosättande av likhetsprincipen respektive brott mot otillbörlighetsregeln i ABL 8:13. Se vidare det finstilta avsnittet i 2 nedan.
Typsituationen är att en person, C, har sålt samtliga aktier i bolaget till en annan, B. Säljaren C erhåller betalt genom att köparen B tar i anspråk tillgångar tillhöriga det sålda bolaget, A. Detta sker i sådana fall normalt genom att han tar ett penninglån från bolaget, vilket möjliggör ett infriande av köpeskillingsskulden till C (att lånet måhända är förbjudet jämlikt ABL 12:7 och att det kan föranleda otrevliga beskattningseffekter förbigår jag i detta sammanhang). Saknade B vid lånets upptagande återbetalningsförmåga, har lånet ansetts såsom en utdelning.
En förutsättning för att fråga skall anses vara om utdelning torde vara, att det bolagets kompetensorgan som beslutar om lånet — normalt styrelsen — lämnat vetskap om den bristande återbetalningsförmågan
1 En särskild fråga är i vad mån bolagets konkursbo kan kräva återbäring av utdelning som visserligen rymts inom ramen för beloppsspärrarna i ABL 12:2 men som inte skett formenligt. Det kan anföras argument för och emot att konkursboet på sådant sätt skall till borgenärernas förmån kunna utnyttja minoritetsskyddsregler.