ALEKSANDER PECZENIK. Grundlagen der juristischen Argumentation. Forschungen aus Staat und Recht. 64. Wien—New York 1983. Springer Verlag. 266 s.
ALEKSANDER PECZENIK. The Basis of Legal Justification. Ak. avh. Lund 1983. 218 s.
Ovannämnda båda böcker, författade av professorn i allmän rättslära i Lund, Aleksander Peczenik, utgör ett bidrag till den viktiga gren av den allmänna rättsläran som kan benämnas "den juridiska argumentationens teori". Den senare boken inryms till största delen i den förra, ehuru vissa omstuvningar, ändringar och modifikationer punktvis företagits däri. Det engelskspråkiga arbetet framlade förf. våren 1983 som doktorsavhandling i filosofi vid Lunds universitet. I denna anmälan behandlas de båda böckerna tillsammans såsom ett arbete.
Det är i en anmälan av detta slag helt omöjligt att behandla alla de mångahanda ting som förf. — mer eller mindre ingående — berör i sitt arbete. Jag begränsar mig därför till de idéer som jag anser vara de centrala bland dessa.
Den huvuduppgift förf. ställer sig är att utreda, vad som karakteriserar rättfärdigandet (die Rechtfertigung, the justification) — eller, med en mindre associationsrik term, motiverandet — av diverse företeelser i juridiken och dess metodlära. I detta hänseende gör förf. en distinktion, vid vilken han fäster stor vikt, nämligen den mellan (a) det i rättsliga kontexter tillräckliga rättfärdigandet (i det följande: R-rättfärdigandet), resp. (b) det djupgående rättfärdigandet av R-rättfärdigandet (i det följande: D-rättfärdigandet).
För att ge läsaren av denna recension en koncentrerad men, hoppas jag, rättvisande bild av förf:s syn på dessa ting, kan det vara lämpligt att uppställa följande frågor och därefter undersöka, vilka svar förf. ger på dessa:
(1) Vari består skillnaden mellan R-rättfärdigande och D-rättfärdigande?
(2) Hur analyserar förf. R-rättfärdigandet?
(3) Hur analyserar förf. D-rättfärdigandet?
Beträffande fråga (1) förefaller det mig som om distinktionen i fråga vilar på två olika komponenter: (i) R- resp. D-rättfärdigandets föremål — d.v.s. det som skall rättfärdigas — samt (ii) beskaffenheten hos de situationer vari R- resp. D-rättfärdigande typiskt sett förekommer. Med tanke härpå kan vi precisera fråga (1) i delfrågorna
(1a) Vad är R-rättfärdigandets föremål?
(1b) Vad är D-rättfärdigandets föremål?