153Internationellt samarbete mot den ekonomiska brottsligheten
Den internationella straffrättsorganisationen AIDP (Association Internationale de Droit Pénal, se SvJT 1982 s. 77) håller sin XIII:e kongress år 1984. Som ett led i förberedelserna för kongressen anordnades under några dagar i september 1982 i Freiburg im Breisgau ett förberedande möte om sådana straffrättsliga frågor som aktualiseras i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Mötet, som hade samlat deltagare från omkring 30 länder, leddes av prof. Klaus Tiedemann, Freiburg. Huvudrapportörer var prof. Mireille Delmas-Marty, Paris, och prof. Imre Wiener, Budapest.
Trots att deltagarna representerade vitt skilda rättssystem lyckades man nå enighet kring ett antal rekommendationer till kongressen. Härtill bidrog säkert den starka medvetenheten hos deltagarna om de stora skadeverkningar som den ekonomiska brottsligheten har på snart sagt hela det ekonomiska livets område. Likväl får det frånsvensk utgångspunkt konstateras att rekommendationerna inte var särskilt radikala.
En utgångspunkt var att åtgärder på det straffrättsliga planet allmänt sett spelar en underordnad roll när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Samtidigt slog man fast att sådana åtgärder i vissa fall har en fördel framför administrativa och civilrättsliga regleringar såtillvida att de är mindre hämmande på ekonomisk verksamhet.
Man noterade att den ekonomiska brottsligheten ofta drabbar kollektiva intressen och att dessa intressen är svårare att ange och avgränsa än traditionella, individ anknutna intressen. Därför ansågs det särskilt angeläget att dessa kollektiva intressen ägnas speciell uppmärksamhet på det straffrättsliga området.
Lämpligheten av olika straffrättsliga konstruktioner som medel i kampen mot den ekonomiska brottsligheten diskuterades. Detta gäller bl. a. generalklausuler och konstruktioner med blankettstraffbud och abstrakta farebrott. Härvidlag uttalades en betydande tveksamhet bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt. För fall där sådana konstruktioner måste tillgripas förordades restriktivitet i rättstillämpningen. Mera positivt uttalade man sig för en ökad användning av företagaransvar och korporativt ansvar.
Enighet rådde om att skuldprincipen bör tillämpas också när det gäller straffrättsliga åtgärder i kampen mot den aktuella brottsligheten, och enligt mötet borde strävan vara att överge konstruktioner med strikt ansvar. Där sådana förekommer borde de kombineras med "exculpationsregler" e. d.
Vid sidan av rent straffrättsliga åtgärder diskuterades olika administrativa regleringar. Sådana ansågs kunna vara lämpliga för vissa rättsområden. Skilda slag av administrativa sanktioner borde övervägas; man ansåg dock att förvaltningsmyndigheter inte borde kunna ålägga frihetsstraff.
I fråga om förfarandet ansåg mötet att det borde övervägas att medge grupper eller organisationer av personer som drabbas av ekonomisk brottslighet (t. ex. miljöbrott) någon form av deltagande i processen.
Den ekonomiska brottslighetens internationella anknytning uppmärksammades förstås särskilt. Mötet uttalade sig för en ökad harmonisering av lagstiftningen i olika länder och förordade att man på internationellt plan utvecklar modeller för straffrättsliga regleringar på området. Användningen av nationell strafflagstiftning som medel att skydda utländska rättsliga intressen borde uppmuntras (jfr Tiedemann i Økonomisk