Tolfte europeiska justitieministermötet
På inbjudan av Luxemburgs regering hölls det tolfte europeiska justitieministermötet i Luxemburg den 20 och 21 maj 1980. De tidigare elva mötena har hållits i Paris 1961, iRom 1962, i Dublin 1964, i Västberlin 1966, i London 1968, i Haag 1970, i Basel 1972, i Lidingö 1973, i Wien 1974, i Bryssel 1976 och i Köpenhamn 1978 (SvJT 1961 s. 528, 1962 s. 775, 1964 s. 388, 1966 s. 481, 1968 s. 596, 1970 s. 692, 1972 s. 804, 1973 s. 737, 1974 s. 608, 1976 s. 682 och 1978 s. 550). Dessutom har informella möten ägt rum år 1975 i Obernai utanför Strasbourg, år 1977 i Wien och år 1979 i Aachen (SvJT 1975 s. 583, 1978 s. 157 och 1980 s. 653).
I Brysselmötet deltog Cyperns, Danmarks, Finlands, Frankrikes, Förbundsrepubliken Tysklands, Greklands, Irlands, Italiens, Liechtensteins, Luxemburgs, Nederländernas, Norges, Portugals, Schweiz', Spaniens, Sveriges. Turkiets och Österrikes justitieministrar. Från Storbritannien deltog två ministrar, the Minister of State in the Home Office och the Lord Advocate. Belgien företräddes av departementstjänstemän. Som observatörer deltog företrädare för Kanada. Vatikanstaten, Europeiska Gemenskaperna (EG). Haagkonferensen för internationell privaträtt och Rominstitutet för privaträttens förenhetligande (UNIDROIT). Europarådets rådgivande församlings juridiska utskott, Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CDCJ) och dess kommitté för straffrättsliga och kriminologiska frågor (CDPC) var också representerade genom observatörer.
Från Sverige deltog justitieministern Håkan Winberg, statssekreteraren Ove Lindh, rättschefen Bo Broomé och hovrättsassessorn Måns Jacobsson. Sammanlagda antalet deltagare vid mötet var cirka 110.
Till ordförande vid mötet valdes Luxemburgs justitieminister Gaston Thorn och till vice ordförande Greklands och Spaniens justitieministrar.
Av de frågor som diskuterades vid mötet kan nämnas förlust av rättigheter som alternativ till frihetsstraff, domstolsväsendets effektivitet, föråldrade lagkodifikationer och dödsstraffets avskaffande. I samtliga dessa ämnen antog ministermötet resolutioner i vilka Europarådets ministerkommitté rekommenderas att vidta vissa närmare angivna åtgärder.
Till grund för diskussionen rörande förlust av rättigheter som alternativ till frihetsstraff låg en rapport som hade utarbetats av Belgiens justitieminister. I rapporten konstateras att det i alla Europaråderts medlemsstater råder en strävan att finna
alternativ till frihetsstraff. Enligt rapporten skulle förlust av rättigheter av olika slag kunna utgöra ett sådant alternativ. Ministermötet antog en resolution i vilken Europarådets ministerkommitté rekommenderas uppdra åt CDPC att undersöka lagstiftning och praxis i medlemsstaterna rörande förlust av rättigheter som alternativ till korta frihetsstraff.
Diskussionen om lämpliga åtgärder för att förbättra domstolsväsendets effektivitet ("the functioning of the judicial system") ägde rum på grundval av en rapport som hade utarbeutarbetats av Österrikes justitieminister med titeln "More effective justice". I rapporten framhölls att Europarådet under senare år har utfört ett omfattande arbete för att förbättra medborgarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter i rättsliga angelägenheter. Detta arbete har lett till ett flertal rättsliga instrument inom Europarådets ram.1 Enligt den österrikiske justitieministern var tiden nu mogen att inom Europarådet studera en annan sida av samma problem, nämigen att se på själva domstolssystemet i syfte att få ett mera effektivt rättsväsen.
Under diskussionen i ämnet framhölls från flera håll. bl. a. av den svenske justitieministern, att frågan om domstolarnas effektivitet var av stort intresse för alla länder menatt domstolsväsendet ofta var ett resultat av traditioner, lagstiftning och andra förhållanden som skilde sig från land till land och att frågan därför hade endast ett begränsat internationellt intresse. Enligt dessa ministrar skulle man därför inte vänta sig attarbetet inom Europarådet kunde leda till någon större grad av harmonisering avlagstiftningen. Justitieminister Winberg ansåg emellertid, att ett utbyte av informiationer och erfarenheter i ämnet kunde vara av stort värde för de länder som övervägde reformer av sitt domstolsväsen.
Under diskussionen nämndes olika tänkbara sätt att effektivisera domstolarnas arbete, t. ex. att ge domaren en mera aktiv roll i processledningen, att överväga begränsning av fullföljdsrätten, att överföra uppgifter som inte är av utpräglad rättslig natur till icke juridiska organ, att slopa onödiga formaliteter i domstolsprocessen och att efter franskt mönster införa ett medlingssystem som skulle kunna minska domstolarnas arbetsbelastning.
Justitieministrarna antog en resolution i vilken de rekommenderar Europarådets ministerkommitté att ge prioritet åt en studie av olika sätt att förbättra och effektivisera domstolsväsendet.
Ämnet "föråldrade lagkodifikationer" diskuterades på grundval av en rapport som hade utarbetats av Förbundsrepubliken Tysklands justitieminister. I rapporten behandlades de problem som uppkommer när stora lagkodifikationer, t. ex. den tyska Biirgerliches Gesetzbuch och den franska Code Civil, skall anpassas till ändrade samhällsförhållanden. Av rapporten framgår att olika lösningar har valts i olika länder. I vissa länder har erforderlig lagstiftning inarbetats i de äldre kodifikationerna. Detta är sålunda fallet i Schweiz. I andra länder har erforderlig ny lagstiftning utarbetats i form av fristående lagar på särskilda rättsområden, t. ex. nya lagar rörande konsumentskydd eller hyresförhållanden (bl. a. i de nordiska länderna och Storbritannien). I några länder, framför allt Nederländerna, har en gernomgripande nykodifikation av stora rättsområden genomförts.
Under diskussionen underströks värdet av Europarådet som forum för information rörande lagstiftning i olika medlemsländer och som organ för tillhandahållandet av upplysningar i detta avseende. I en resolution uttalar justitieministrarna sitt stöd för det arbete som inom CDCJ:s ram utförs för att stärka Europarådets roll när det gäller informationsutbyte rörande lagstiftning och rekommenderar Europarådets ministerkommitté att ställa erforderliga medel till förfogande för denna verksamhet.
Frågan om dödsstralffets avskaffande behandlades av justitieministrarna redan vidderas möte i Köpenhamn år 1978. Till Luxemburgmötet förelåg en rapport som hade utarbetats av Europarådets sekretariat rörande utvecklingen sedan år 1978 på detta område. I rapporten framhålls att läget är dystert i världen utom såvitt gäller Västeuropa och i viss mån Sydamerika. Vad gäller Europarådets medlemsstater framgår av rapporten att åtta stater har helt avskaffat dödsstraffet (Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Island, Luxemburg, Norge, Portugal, Sverige och Österrike). Fem medlemsstater har avskaffat dödsstraffet utom för vissa militära brott och vissa brott begångna under krigstid (Italien, Malta, Nederländerna, Schweiz och Spanien). Övriga medlemsstater (Belgien, Cypern, Frankrike, Grekland, Irland, Liechtenstein, Storbritannien och Turkiet) har behållit dödsstraffet även för vissa civila brott i fredstid. I vissa av dessa länder utdöms dödsstraff men dödsstraff verkställs i dessa länder mycket sällan. Den senaste verkställigheten av dödsstraff i någon av Europarådets medlemsländer ägde rum år 1978 i Frankrike.
I rapporten nämns vidare att frågan om dödsstraffets avskaffande nvligen hade behandlats i Europarådets rådgivande parlamentariska församling. Frågan hade därför beretts av två svenska rapportörer, moderaten Bertil Lidgard år 1974 och socialdemokraten Carl Lidbom år 1980. På grundval av Lidboms rapport hade rådgivande församlingen den 22 april 1980 antagit en resolution i vilken de medlemsstater som alltjämt hade dödsstraffet som strafform rekommenderas av avskaffa det i fredstid.
Under den diskussion i frågan som ägde rum vid justitieministermötet uttalade justitieminister Winberg sin stora tillfredsställelse över rådgivande församlingen resolution. Han framhöll att det var viktigt att ansträngningar gjordes för att begränsa användningen av dödsstraffet även utanför Europa. Det skulle enligt hans uppfattning vara värdefullt om Europarådets medlemsstater spelade en aktiv roll i detta avseende vid den kriminalvårdskonferens som anordnades av FN i Caracas i augusti-september 1980.
Justittieministrarna antog en resolution i vilken Europarådets ministerkommitté rekommenderas att studera möjligheterna att utarbeta nya och lämpliga europeiska standards när det gäller avskaffande av dödsstraffet samt att anmoda Europarådets generalsekreterare att till nästa justitieministerkonferens lägga fram en rapport om utvecklingen när det gäller dödsstraffets avskaffande.
På inbjudan av Greklands justitieminister beslöts att det trettonde europeiska justitieministermötet skall äga rum i Aten. Avsikten är att mötet skall hållas under våren 1981.
M.J.