FN-seminarium i familjerätt. I samarbete med rumänska regeringen anordnade Förenta Nationerna d. 19 juni—3 juli 1961 i Bukarest ett seminarium rörande kvinnans ställning i familjerätten. Seminariet ingår som ett led i ett av FN uppställt allmänt program om rådgivande verksamhet rörande de mänskliga rättigheterna. Tidigare ha tre seminarier behandlat frågan om kvinnans ställning i det offentliga livet (Bangkok 1957, Bogotà 1959 och Addis Abeba 1960).
    Seminariets uppgift var att behandla de europeiska staternas inställning till här avsedda problem. De asiatiska länderna skola dryfta samma frågor vid

 

ett seminarium i Singapore nästa år. Troligen kommer även senare att anordnas ett seminarium för de amerikanska staterna.
    I seminariet, som öppnades av den rumänske ministerpresidenten Ion Gheorghe Maurer, deltogo ett 40-tal delegater från 23 väst- och östeuropeiska stater. Endast Schweiz, Spanien och Portugal samt några av de minsta staterna uteblevo. Svenska representanter voro lagbyråchefen Torwald Hesser och jur. kand. fru Edith Anrep.
    Som observatörer närvoro ett 20-tal representanter för 15 internationella organisationer som ha konsultativt status med FN:s ekonomiska och sociala råd. FN:s sekretariat representerades av Mr. John P. Humphrey, direktör för avdelningen för de mänskliga rättigheterna.
    Förhandlingarna leddes av ledamoten av rumänska statsrådet, Mme Maria Rosetti. Generalrapportör var irländskan Miss Agnes Beatrice Cassidy.
    Diskussionen rörde främst äktenskapslagstiftningen, vårdnads- och förmynderskapsfrågor, ogifta kvinnors ställning och efterlevande makes rätt. I anslutning till dessa rent juridiska ämnen upptogs också en kortare debatt om sociala faktorer som inverka på kvinnans ställning i familjerätten. Det genomgående temat var självfallet att man och kvinna inom familjerätten böra vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter; överläggningarna avsågo att belysa hur långt denna princip i skilda hänseenden genomförts i de olika länderna och att formulera önskemål om den framtida legislativa utvecklingen på området. De framförda önskemålen torde sedermera komma att ytterligare behandlas inom FN:s kommission rörande kvinnans rättsliga ställning.
    De redogörelser som lämnades om lagstiftningen i Sverige och övriga nordiska länder, främst genom en av fru Anrep utarbetad rapport, väckte stort intresse med hänsyn till det fullständiga sätt på vilket principen om mannens och kvinnans likställighet genomförts i dessa länder.

T. H -r