Norsk forening for International Rett (Norsk Avdeling av International Law Association) holdt generalforsamling 3. mai 1960. Som formann ble gjenvalgt høyesterettsadvokat Ole Torleif Røed. Som sekretær i året fortsatte overrettssakfører Evald Rygh, Oslo. I årets løp ble holdt et ordinært foreningsmøte og et fellesmøte med Norsk Forening for Luftrett. Ifølge årsberetning av 9. mars 1961 har foreningen 76 personlige medlemmer og 17 foreningsmedlemmer.

J. T. B.

    Norsk Forening for Opphavsrett hadde i 1960 fire medlemsmøter. Det ble holdt foredrag bl. a. av filmsensor Bernt A. Nissen (»Om prinsippene for filmsensur»), universitetsstipendiat Birger Stuevold Lassen (»Sosialisme, monopol og forsvarspolitikk på åndsproduksjonsrettens område») og høyesterettsadvokat, nåværende ekspedisjonssjef Jens Evensen (»Piratsendere som internasjonalt rettsproblem»). Foreningens formann og sekretær var i 1960, som tidligere, henholdsvis økonomisjef Knut Tvedt og ekspedisjonssjef Arne Hansen, Oslo. Foreningen hadde ved utgangen av 1960 114 personlige medlemmer og var dessuten tilsluttet av 21 institusjoner og foreninger.

J. T. B.

    Norsk Forening for Luftrett hadde ved utgangen av 1960 56 personlige medlemmer og 6 selskapsmedlemmer. I årets løp ble holdt et møte med foredrag av dommerfullmektig Peter Lødrup om »Ansvar for skade på tredjemann ved bruk av luftfartøy» og et møte i fellesskap med Norsk Forening for International Rett. Luftrettsforeningens formann var i 1960 høyesterettsadvokat Annæus Schjødt jr. Sekretær var overrettssakfører Morten Krog. Eatter dennes død har universitetsstipendiat Peter Lødrup vært sekretær. — »Arkiv for Luftrett» utkom i 1960 med sitt annet hefte.

J. T. B.

    Svenskt studiebesök i Väst-Tyskland. På inbjudan av Tyska förbundsrepubliken har en grupp svenska jurister d. 11—d. 22 juli 1961 gjort ett studiebesök i Väst-Tyskland. Deltagare voro en representant för justitiedepartementet (statssekr. Bergsten), en representant för utrikesdepartementet (ambassadören Petrén), en domare (justitierådet Beckman), en åklagare (landsfogden Enhörning), en advokat (advokatsamfundets ordförande Weslien) och en akademiker (prof. Malmström). Doktor Gerhard Simson, justitiedepartementet, som medverkat till förberedelserna, deltog till en början i resan — på grund av att han fullt behärskade båda språken och båda rättssystemen till stor båtnad för övriga deltagare — men kunde tyvärr ej medfölja i fortsättningen.
    Resan ställdes till Bonn. Karlsruhe, Kassel, Berlin och Hamburg. I Bonn mottogs delegationen av Bundesjustizminister Schäffer och statssekreteraren Strauss och erhöll informationer om aktuella lagstiftningsfrågor och rättsläget överhuvud av justitieministeriet, som också organiserade och bekostade hela resan. En ung domare, Landgerichtsrat Michelmann, som för tillfället var sysselsatt med lagstiftningsarbete i Bonn, medföljde på hela resan som färdledare.
    Studierna avsågo främst domstolsväsendet. Detta ankommer i fråga om de lägre instanserna på de särskilda delstaterna, länderna, men i fråga om den högsta instansen på förbundsrepubliken. Såvitt angår de allmänna domstolarna, finnas i de särskilda länderna Landgerichte och Oberlandesgerichte; som en lägsta instans finnas även Amtsgerichte, men intet mål passerar mer

 

än högst tre instanser. Delegationen åhörde förhandlingar i Landgericht Bonn och besökte en Oberlandesgericht, den i Berlin, vilken av historiska skäl har ett särskilt namn, Kammergericht. Högsta domstolen, Bundesgericht, ligger i Karlsruhe och består f. n. av 104 domare. Till skillnad mot i Sverige fördelas målen på de särskilda avdelningarna så, att varje avdelning har ett slags mål. Från tysk sida medgavs som en nackdel, att härigenom en krets domare kunde komma att sitta tillsammans i åratal och döma i ett och samma slags mål. En dylik specialisering ansågs emellertid ofrånkomlig i större förhållanden.
    I Karlsruhe ligger ytterligare en högsta domstol, Bundesverfassungsgericht, som äger pröva författningsenligheten av lagar, domar och beslut samt bl. a. avgör författningstvister och författningsbesvär som envar får anföra och saknar svensk motsvarighet. Denna domstol har t. ex. förklarat vissa bestämmelser i äktenskapslagen ogiltiga såsom stridande mot grundlagens bud om likställighet mellan man och kvinna samt förkastat de tidigare föreskrifterna om sambeskattning av äkta makar såsom oförenliga med grundlagens generella stadgande att äktenskap och familj stå under den statliga ordningens särskilda skydd. Det ligger i sakens natur, att spänningar måste uppstå mellan en dylik rättsskipningsinstitution och de lagstiftande organen.
    Två högsta instanser, Bundesarbeitsgericht och Bundessozialgericht, ligga i Kassel. De motsvara hos oss närmast arbetsdomstolen och den nytillkomna försäkringsdomstolen. Vår regeringsrätt har två motsvarigheter, Bundesfinanzhof i München, som är högsta instans i skattemål, och Bundesverwaltungsgericht i Berlin, som är högsta instans i andra administrativa mål jämte vattenmål.
    Fördelningen på så många högsta instanser har väckt bekymmer, och inrättandet av en »allra högsta domstol» för slitande av kompetenskonflikter mellan dem har förutsetts i grundlagen, en tanke som dock senare mött livlig opposition från många håll. Frånsett att vi sakna en författningsdomstol samt att vår regeringsrätt motsvarar två tyska domstolar är ju förbistringen lika stor hos oss. En markant olikhet är däremot, att i Sverige de administrativa högsta domstolarnas underinstanser i mycket ringa omfattning äro domstolsmässigt ordnade, medan i Tyskland varje högsta instans regelmässigt har två instanser lägre domstolar av samma slag under sig.
    Bland intressanta platser, som besöktes, kan nämnas ett ungdomsfängelse på en ö i Elbe nedströms Hamburg. Med fördelen av att ha internerna på en isolerad plats är svårigheten att få personal oupplösligt förenad. Denna svårighet hade här övervunnits genom att bereda personalen riklig ledighet, varannan vecka. Utbildningen måste dock lida av täta ombyten på lärare.
    I Berlin fick delegationen besöka flyktinglägret Marienfelde och åhöra de under ledning av en jurist hållna förhören med flyktingarna om orsakerna till deras flykt m. m. Då flyktingströmmen just vid denna tid ökat till drygt 1 000 om dagen och lägret kunde rymma 2 800 samt vidarebefordran därför regelmässigt måste ske inom två dygn, ställdes här tydligen stora krav på den kända tyska organisationsförmågan, särskilt som all vidarebefordran från Berlin måste ske med flyg.
    Sammanfattningsvis kan sägas, att hela studiebesöket var utomordentligt väl organiserat. Programmen voro dryga men givande. Från tysk sida lämnades förebildligt instruktiva redogörelser, samtidigt som man visade stort intresse för hur motsvarande förhållanden ordnats i Sverige. Resan var syn- 

 

nerligen berikande för de svenska gästerna och, enligt vad de tyska värdarna älskvärt försäkrade, även för dem. Liknande studiebesök på tysk inbjudan ha tidigare företagits från andra länder, bl. a. Danmark.

N. B.