DAG HAMMARSKJÖLD IN
MEMORIAM
Inför Dag Hammarskjölds tragiska bortgång vill det förefalla påkallat att i Svensk Juristtidning bringa hans minne en hyllning med anledning av hans insatser för den internationella rättsordningen.Ställd i spetsen för FN-sekretariatet i en tid av tilltagande motsättningar mellan öst- och västmakterna, satte Hammarskjöld in hela sin person för att vaka över efterlevnaden av FN:s stadga och arbeta för förverkligandet av världsorganisationens däri definierade syftemål, bland vilka främst ingår att tvister mellan stater och situationer, som utgöra ett hot mot freden, skola reg-
leras med fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens grundsatser.
För det sätt varpå Hammarskjöld gick att fullgöra dessa sina internationella ämbetsuppgifter voro det land och den släkt från vilka han stammade icke utan betydelse. Att Sverige är en före detta stormakt, som sedan länge övergått till att helt ägna sig åt fredligt uppbyggnadsarbete, gav sålunda Hammarskjöld en nationell bakgrund, mot vilken han i förhållande till såväl gamla som nya stater kunde tala den historiska erfarenhetens språk. Från sitt fädernehem åter hade Hammarskjöld fått i arv känslan för det gamla svenska rättssamhället och en övertygelse om rättens omistlighet även som grund för samlevnaden mellan folken, vilken skulle sätta djupa spår i FN-generalsekreterarens ämbetsutövning. Visserligen var Hammarskjöld världsmedborgare i detta ords fulla mening, men helt kan hans personlighet och gärning icke förstås, om man icke vet med vilka starka band han var knuten till ett gammalt svenskt traditionsarv.
I sin höga FN-befattning ådagalade Hammarskjöld en initiativkraft, en konstruktiv förmåga, en diplomatisk skicklighet och enh ängivenhet för det honom pålagda värvet, som voro ägnade att väcka en världs beundran. Här är förvisso icke platsen för en skildring av Hammarskjölds världspolitiska insatser under åtta skickelsedigra år, men det må understrykas, hurusom han i stor utsträckning hade att grunda sina avgöranden på rättsliga överväganden. De analyser av FN:s stadga och de övriga rättsligt-politiska resonemang, han härvid framförde på ett med åren allt pregnantare språk, äro i allra högsta grad förtjänta att ingående studeras av oss jurister. Icke heller vi lära för övrigt undgå den känsla av gripenhet som inställer sig vid läsningen av vissa avsnitt av Hammarskjölds hithörande tal i FN:s generalförsamling, när man betänker i vilken politisk situation de tillkommo.
Den för en man av Hammarskjölds typ enastående folkkärhet, som i vårt land kom honom till del och tog sig så överväldigande uttryck vid hans bortgång, berodde säkerligen till icke ringa del på att han i de scenerna framstod såsom en rättens och vettets talesman med drag av folksagogestalt i tvekamp med jätten. Också Sveriges jurister ha från sina utgångspunkter orsak att minnas Dag Hammarskjöld som en lysande förkämpe för oförytterliga rättsprinciper, utan vilkas upprätthållande intet mänskligt samfund kan bestå.
Sture Petrén