Om förenklingar av förfarandet i bötesmålen

    I SvJT s. 58 f har assessorn K. E. ROSÉN ställt rubricerade spörsmål under debatt. Jag vill här anknyta till ett av hans uppslag ifråga om fällande dom i de icke erkända bötesmålen, enkannerligen till metoden med en mera utförlig tabelldom i kombination med omfattande användning av fonograf.
    Som bakgrund torde det böra anmärkas, att fullföljdsfrekvensen i bötesmålen säkerligen är ringa. Statistiken för 1955-1956, vilken är den senast tillgängliga, visar att de av hovrätterna nämnda år avgjorda, dit fullföljda brottmålen utgjorde i genomsnitt endast 3,4 % i relation till de av underrätterna samma år avdömda brottmålen. För mål redovisade till rättsstatistiken enligt form. 8 var motsvarande procenttal 7,7 och för övriga mål knappt 0,8. Det lärer kunna antagas, att procenttalet för bötesmålen i allt fall inte var högre än omkring 4 à 5 eller sålunda lika många mål på 100 i underrätterna avgjorda brottmål.
    Vidare bör det framhållas, att arbetet med uppsättandet av en tabelldom är ringa i förhållande till motsvarande göromål beträffande de »stora» domarna. Något exakt jämförelsetal finns givetvis inte, men det är nog ingen överdrift att påstå, att relationen är minst 1:5, d. v. s. exempelvis 30 minuter mot två timmar 30 minuter.
    Dessa siffror torde utgöra ett gott stöd för Roséns uppslag. Jag ifrågasätter dock, om hans delförslag, att domskälen — låt vara i korthet — skall antecknas i tabelldomen inte motverkar huvudsyftet med reformen. Parterna erhåller ju kännedom om dem vid avkunnandet av domen, och den tilltalade vet nog bäst själv var skon klämmer.
    Självfallet bör det inte föreligga hinder för underrätten att i de ifrågavarande målen uppsätta en dom av normaltyp. Stundom är det ju möjligt att med stor sannolikhet bedöma, om ett avgörande kommer att överklagas.
    För utvidgningen av tabellsystemet erfordras endast ett fåtal författningsändringar. I 30: 6 RB behöver således endast några ord utgå, och sammalunda är förhållandet med 5 § protokollskungörelsen. Vidare måste 13 § i kungörelsen undergå en mindre omredigering. Då protokoll lämpligen bör föras som vanligt, är någon ändring av 6: 1 RB ej erforderlig.
    Vad beträffar domsformuläret torde formuläret AI efter viss mindre ändring kunna komma till användning.

E. H. Dahlin