100-årsdagen av Johan C. W. Thyréns födelse. D. 6 april 1961, på 100- årsdagen av Johan Thyréns födelse, ägde en högtidlig ceremoni rum vid hans grav på S:t Peters Klosters kyrkogård i Lund. Kransar nedlades bl. a. av rector magnificus professor Ph. Sandblom för Lunds universitet, av professor Frithiof Lejman för den juridiska fakulteten och av docenten Gunvor Wallin för Juridiska föreningen. Thyréns efterträdare i professuren — sedermera hans efterträdare också som rector magnificus — professor emeritus Ragnar Bergendal höll vid tillfället följande anförande:
    »Vi ha samlats kring minnet av Johan Thyrén. Han föddes i dag för hundra år sedan här i Lund. Väl hade han icke sitt hem här under hela sin uppväxttid. Men här fick han hela sin utbildning och i Lund och vid Lunds universitet verkade han praktiskt taget under hela sitt liv.
    Hans liv och gärning voro också sådana att rykten därom flögo vida och att många kände till honom. Kanske voro de som verkligen kände honom icke så många. Leden av dem som haft direkta personliga kontakter ha glesnat, och av nära personliga vänner torde knappast någon finnas kvar.
    Thyréns insatser äro väl värda att minnet därav hålles levande, främst bland dem som nu eller framdeles arbeta på samma verksamhetsfält eller inom samma institutioner.
    Tidigast blev han omtalad för de rekord han satte genom examina och andra lärdomsprov, till en början inom skilda humanistiska ämnen. Att vid 25 års ålder ha hunnit bliva docent först i filosofi och sedan i historia förefaller oss nu nästan osannolikt. Prestationen är kanske också en antydan om att studiesätt och vetenskaplig metodik voro präglade av en numera gången tids uppfattning.
    Under sin tioåriga docenttid gjorde Thyrén betydande insatser inom utbildningen av läroverkslärare och inom folkbildningen. Han var även ett par år ordförande för Lunds studentkår och framträdde som sådan i rampljuset vid några dramatiska situationer, liksom (något senare) som riksdagsmannakandidat, utan framgång.
    Men dessutom studerade han juridik och utarbetade specimensavhandlingar däri. Vid 35 års ålder hade han hunnit bli professor först i romersk rätt och rättshistoria, sedan i straffrätt och juridisk encyklopedi. Som straffrättsprofesson kvarstod han sedan i 30 år, till inträdet av pensionsåldern. Detta markerades av att han blev justitieminister under en tvåårsperiod. Därefter återvände han till Lund. Här dog han den 4 maj 1933.
    Thyrén var en produktiv författare inom straffrätten: först specimensskrifter av rent vetenskaplig — delvis rätt filosofisk — natur, så läroböcker och kommentarer för praktiskt bruk, och slutligen, den längsta tiden, förarbeten till en helt ny strafflag för Sverige. Han var mycket väl orien- 

 

    34 —613004. Svensk Juristtidning 1961

 

terad i utländsk litteratur, och hade goda förbindelser med kolleger, särskilt i Tyskland och de nordiska länderna. Både hans teoretiska utgångspunkter och hans praktiska resultat ansågos radikala vid den tid då han började arbeta inom straffrätten. Han ville sålunda utforma en preventionsstraffrätt i motsats till den härskande vedergällningsstraffrätten; därvid tillmätte han, i överensstämmelse med tidens liberala människouppfattning, allmänpreventionen större vikt på individualpreventionens bekostnad än man i allmänhet vill göra nu. Överhuvud är naturligtvis hans radikalism betydligt förbleknad efter två generationers arbete. Jag vill framhålla att många av hans reformförslag för sin tid voro präglade av humanitet, trots den stramhet som framträdde i hans eget väsen, åtminstone vid ytlig bekantskap.
    Hans lagstiftningsarbeten, som voro av synnerligen stor omfattning, ledde omedelbart endast till begränsade och partiella reformer. De ha emellertid mycket underlättat det fortsatta reformarbetet, och starkt medverkat till att en definitiv strafflagsreform nu äntligen torde vara inom nära räckhåll, tillsynes under ganska stor enighet.
    Som akademisk lärare vid de juris studerandes tämligen elementära studier var Thyrén en bländande föreläsare och en fordrande examinator. Av studenterna var han väl länge mera beundrad än avhållen, men han vann mot slutet även deras tillgivenhet.
    Vid sidan av professorsgärningen hann Thyrén med att vara riksdagsman i nio år (den siste som valts av Lunds stad som enmansvalkrets) och universitetsrektor i tio år. I båda egenskaperna firade hans vältalighet triumfer; från riksdagen erinrar man sig talen mot dödsstraff och för rusdrycksförbud. Som rektor ledde han med framgång universitetets kamp mot inflationens verkningar, och han lyckades även genomföra en betydande upprustning av docentinstitutionen.
    Personligen var han en livlig anhängare av en sund själ i en sund kropp. Kroppens anspråk ville han bl. a. tillgodose med idrott, denna hade i honom en varm gynnare. Sin själ odlade han genom resor, samling av konstföremål och, framför allt, genom oavlåtlig läsning av de stora litteraturernas mästerverk.
    I sina relationer med medmänniskor, höga som låga, var han alltid urban och ofta vänlig, men präglad av ett visst noli me tangere.
    Vi hylla hans minne med aktning, beundran, tacksamhet.»