Internationell godsbefordran å väg. Med stöd av K. M:ts bemyndigande d. 11 nov. 1960 har sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om lagstiftning i anledning av svensk anslutning till konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran å väg och därmed sammanhängande frågor (se SvJT 1960 s. 719). I direktiven för utredningen erinrar justitieministern, statsrådet Kling, om att särskilda regler om fraktavtalet vid godsbefordran å väg inte finns i svensk lagstiftning. För slutande och fullgörande av transportavtal av detta slag gäller de allmänna avtalsrättsliga reglerna. Den privaträttsliga avtalsfriheten kringskärs emellertid av vissa offentligrättsliga bestämmelser, såsom om yrkesmässig trafik, om maximilast, om hastighetsbegränsning, m. m. Med lastbilstrafikens alltmer växande betydelse för det internationella varuutbytet har emellertid behovet av enhetliga bestämmelser rörande fraktavtalet vid transporter som berör flera länder trätt i förgrunden och 1956 framlades inom ECE en konvention om transportavtal av detta slag (Convention relative au Contrat de Transport International Marchandises par Route; CMR). Konventionen skall äga tillämpning å avtal om godsbefordran som äger rum med landsvägsfordon och som utförs mot vederlag mellan orter belägna i olika länder, varav åtminstone det ena är fördragsslutande part. Sverige har undertecknat konventionen men ratifikation kan icke ske förrän konventionens bestämmelser införlivats med svensk lagstiftning. Samtidigt med att en utredning i detta syfte förordas framhålles i direktiven att olägenheter synes kunna uppstå om reglerna rörande de internationella transporterna alltför mycket skulle avvika från vad som anses gälla för transporter inom landet. De sakkunniga anvisas därför att ägna uppmärksamhet åt frågan om i samband med regler rörande de internationella transporterna även det inhemska fraktavtalet bör underkastas en motsvarande laglig reglering. Utredningen skall ske i nordiskt samarbete. S. F.
Fastighetsboksarbetet. I SvJT 1960 s. 76 lämnades senast en redogörelse för arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I nedanstående tabell har en sammanställning gjorts av domsagornas uppgifter om arbetsresultatet för 1959 samt ställningen vid årets ingång och utgång.
I tabellen redovisas arbetet såsom avslutat i 104 av landets fr. o. m. 1959 118 domsagor. Det må dock anmärkas, att i fyra av nämnda 104 domsagor, näml. Östersysslets, Torna och Bara, Frosta och Eslövs samt Bollnäs domsagor, ett mindre antal fastigheter äro behäftade med vissa oklarheter, som kräva närmare utredning. Vidare må i sammanhanget nämnas att arbetet under våren 1960 anmälts avslutat i ytterligare en domsaga. I redogörelsen för fastighetsboksarbetet under 1957 (1958 s. 261) upplystes, att arbete pågick med uppläggande av nya böcker enligt lösbladssystem i vissa städer, som i judiciellt avseende förenats med domsaga. Detta arbete har under 1959 slutförts i städerna Strängnäs och Söderköping.
Av tabellen framgår, att under året 3 821 fastigheter överförts till nya upplägg. Ändock är det uppgivna antalet i äldre böcker kvarstående fastigheter