Etiopisk strafflag
Såsom ett led i det målmedvetna reformarbete, som på snart sagt alla områden bedrives i Etiopien, har d. 23 juli 1957 utfärdats en strafflag.
Denna är icke den första som tillkommit under den moderna regimen. Redan d. 2 nov. 1930, i samband med kejsar Haile Selassies kröning, utfärdades en strafflag som innebar ett betydande framsteg. Denna lag var emellertid avsedd blott som en övergångsanordning. Det krävdes någon tid för en fullständig modernisering av den etiopiska straffrätten.
Före tillkomsten av 1930 års lag tillämpades nämligen, förutom sedvanerätt, en mycket ålderdomlig kodifikation, den s. k. konungarnas lag, Fetha Negast, vilken var en för den koptiska kyrkan på 1200-talet gjord sammanställning av föreskrifter för det religiösa och borgerliga livet, till stor del hämtade från Bibeln och kyrkofäderna. På 1400-talet lär den ha påbjudits såsom lag i Etiopien. Jämförd med den straffrättsskipning, som förekom i Europa i början av nyare tiden, hade den på denna kodifikation grundade etiopiska en tämligen human prägel. Den raffinerade grymhet i bestraffningarna och det vidsträckta användande av tortyr, som fläckade den europeiska straffrättsskipningen på de flesta håll i Europa, var främmande för den etiopiska.
En mera genomgripande modernisering än den som skedde år 1930 har emellertid ansetts påkallad. Såsom expert att biträda den för detta ändamål tillsatta kommittén anlitades prof. Graven i Genève. Meningen var icke att utan vidare anamma någon modern europeisk strafflag men väl att draga nytta av den utveckling straffrätten nått i Europa. Kejsaren, »Det segerrika lejonet av Juda», uttalade i direktiven för kommittén, att utgångspunkten för dess arbete borde vara de etiopiska traditionerna och institutionerna.
Resultatet är en strafflag som icke väsentligt skiljer sig från de nutida europeiska. Den moderna straffrättsliga begreppsapparaten är införd. I en allmän del definieras dolus och culpa, straffbart försök, anstiftan och medhjälp, nöd, nödvärn m. m. Principen nullum crimen sinelege fastslås uttryckligen. Brottskatalogen är utförlig men icke kasuistisk. Den upptager åtskilligt som hos oss hänvisas till specialstraffrätten. Därigenom vinnes klarhet i fråga om de allmänna bestämmelsernas tillämplighet. Vad brottspåföljderna beträffar finner man villkorlig dom med eller utan utsatt straff, med eller utan övervakning och med eller utan föreskrifter och likaså villkorlig frigivning. Förutom tidsbestämt frihetsstraff förekommer internering på obestämd tid, högst tio år, för vissa återfallsförbrytare. Dödsstraff förekommer, men domen måste underställas kejsaren. Vid utdömande av bötesstraff skall hänsyn tagas till betalningsförmågan. Betalas böterna icke, kunna de förvandlas till skyldighet att avarbeta böterna i anstalt eller i frihet efter en av domstolen bestämd taxa, enligt vilken den dömde skall anses för-