YNGVE LYTTKENS. Yngsjömordet. Sthm 1951. Bonnier. 195 s. Kr. 13.00, inb. 18.0o.

 

    Sista gången en kvinna avrättades i Sverige var d. 7 aug. 1890. Det var 48-åriga änkan Anna Månsdotter, den s. k. Yngsjömörderskan, vars huvud då föll för bödelsyxan. Tilldragelsen har bevarats i mångas minne genom att hennes dödsmask länge visades på Panoptikon. Nu finnes den på polismuseet i Stockholm. Man kan ännu sehur yxan träffade vid munnen därför att hon i sista stund rörde på sig.
    Mordet ägde rum natten till d. 28 mars 1889. Hemmansägaren Per Nilssons 22-åriga hustru Hanna Johansdotter blev strypt i makarnas bostad i Yngsjö. För mordet anklagades Per Nilsson och hans moderAnna Månsdotter. Rannsakningen inför Villands häradsrätt väckte allmän uppmärksamhet särskilt sedan såsom bakgrund till mordet kommit fram att modern och sonen länge stått i blodskamsförhållande till varandra, varemot Per Nilsson aldrig rört sin unga nygifta hustru trots att hon sökt vinna hans kärlek genom att använda ett »förtrollat» örngott. Vid rannsakningen tog Per Nilsson till en början hela skulden till mordet på sig för att skydda modern; dömd mot sitt nekande av häradsnämnden avlade hon sedan bekännelse men fullt samstämmande blevo de båda tilltalades berättelser aldrig. Båda dömdes till döden, men Per Nilsson benådades och utsläpptes år 1913 från Långholmen, där han alltid visat sig snäll och beskedlig, samt dog år 1918 i lungsot.
    ANDREAS BJERRE, som lärde känna Per Nilsson på Långholmen, nämner honom i »Bidrag till mordets psykologi» (jfr SvJT 1925 s. 195 och 329). Själva händelseförloppet har givit stoff till GUSTAF AF GEIJERSTAMS roman »Nils Tufvesson och hans moder». (Anna Månsdotters moder, hos vilken hon vid tiden för mordet bodde, hette Anna Tufvesdotter.) Rannsakningen har skildrats av ELIEL LÖFGREN i hans berömda bok »Klockorna i Östervåla» (jfr SvJT 1935 s. 264). Domaren i Östervålamålet hade nämligen tidigare rannsakat Yngsjömordet. En fullständigare skildring av detta mord har nu lämnats av YNGVE LYTTKENS.
    Löfgren, som målande skildrar sin egen tingstid, framställer domaren med stor förståelse och sympati men kritiserar hans inkvisitoriska handläggningsmetoder. Lyttkens menar, att han trots eller måhända på grund av dessa metoder icke lyckades få fram hela sanningen om Yngsjömordet. På Hanna Johansdotters grav på Brösarps kyrkogård står det, att hon blev »mördad av sin man Per Nilsson och hans moder» samt att »den arma kvinnans böner och tårar rörde dem alls intet». Enligt Per Nilssons bekännelse skulle Hanna Johansdotter ha vaknat och bett för sitt liv men fasthållits av Per Nilsson medan mordet utfördes. Lyttkens framkastar antagandet att Per Nilsson bekänt mer än han gjort och att Hanna Johansdotter i själva verket blivit under sömnen slagen sanslös, troligen av Anna

 

Månsdotter, under det att Per Nilssons del i det hela varit mindre. Hur härmed förhåller sig torde numera icke kunna till fullo utredas.
    Vid läsningen av Lyttkens' bok förvånar man sig över, att han förmått så levande skildra de yttre detaljerna vid rannsakningen och återge förhören i direkt anföring. Man har emellertid intet omedelbart intryck av att detta skett på exakthetens bekostnad. I allt fall har framställningen därigenom blivit livfull och boken lättläst.

Nils Beckman.