KARL AXEL VINGE. Om kvarstad i civila mål. Göteborg 1951. 57 s. Kr. 5.00. — Handelshögskolans i Göteborg skriftserie. 1951 nr 2.

 

    Föreliggande skrift återger i utvidgat skick ett av förf. inför Sjörättsföreningen i Göteborg hållet föredrag om kvarstad med särskild hänsyn till kvarstad å fartyg. Denna skriftens förhistoria har medfört, att framställningen kommit att beröra vissa sjörättsliga frågor, som icke blivit uppmärksammade i den tidigare exekutionsrättsliga litteraturen och som det säkerligen kan anses vara värdefullt att få belysta av en person, vilken såsom förf. förvärvat praktisk erfarenhet på området. Föredragsformen synes ha varit till fördel för framställningen såtillvida, att denna blivit mycket lätt att följa. Stilen är ledig, och framställningen är klar och väl disponerad. Något som kanske också kan vara att tillskriva den ursprungliga föredragsformen är, att framställningen kommit att i stor utsträckning få karaktären av en sammanfattande redogörelse för vad som kunnat inhämtas ur tidigare litteratur på området. Betraktat såsom en sådan sammanfattning, är arbetet förträffligt. Emellertid vore det orätt att påstå, att förf. endast skulle ha byggt på tidigare framställningar — även om sådana utnyttjats i betydande omfattning. Förf. har ett självständigt grepp om ämnet, och tidigare framförda åsikter ha ej sällan gjorts till föremål för beaktansvärd kritik — icke minst gäller detta uttalanden av anm. Arbetet innehåller också ingående redogörelser för rättsfallsmaterialet.
    Det begränsade utrymmet för denna anm. tillåter icke ett närmare ingående på de många frågor, som uppmärksammats i arbetet. Åtskilliga av dessa äro av den art, att de väl kunna vara föremål för meningsskiljaktighet. Om anm. på någon punkt kan ställa sig tveksam inför förf:s uttalanden, skall det likväl villigt erkännas, att förf:s synpunkter genomgående äro präglade av gott omdöme och god praktisk blick. Ett par felaktigheter må dock påpekas. Såsom framgår av framställningen på s. 29, synes förf. ha fullt klart för sig, att — såsom inom senare doktrin hävdats — kvarstad icke alltid är förbunden med ett besittningstagande av den kvarstadsbelagda egendomen eller ett utmärkande av densamma, även om någondera av dessa åtgärder i regel skall förekomma. Icke desto mindre har förf. å s. 4 — i anslutning till ett mindre exakt (av anm. i en tidigare framställning kritiserat) uttalande av Nya lagberedningen — förklarat, att kvarstadenkan definieras som ett skingringsförbud, förstärkt med någon av de nämnda åtgärderna. — På s. 14 framhåller förf. (riktigt), att om kvarstadsyrkande skall prövas under förberedelse i underrätt, rätten är behörig med en domare, men i anslutning därtill gör förf. det påtagligen oriktiga uttalandet, att i häradsrätt sådan domare »givetvis skall vara den som uppehåller häradshövdingeämbetet». — Dylika smärre felaktigheter kunna emellertid icke i någon mån rubba det goda helhetsintrycket. Arbetet, som innehåller den hittills utförligaste framställningen av kvarstadsinstitutet, måste förvisso anses som ett värdefullt tillskott till litteraturen om detta institut.

Nils Dillén.