Lagförslag angående rashets. Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria angående lagstiftning mot rashets m. m.
    I promemorian framhålles, att även i vårt land bedrives antisemitisk propaganda från vissa håll, och att i icke obetydlig utsträckning både i tal och i skrift förekomma sådana kränkande och hetsande uttalanden mot judar, som uppenbarligen ingå såsom led i en systematisk propaganda. En dylik propaganda är, enligt vad i promemorian framhålles, redan ur humanitär synpunkt mycket beklaglig. Om den får större spridning, kan den innebära fara för allvarliga motsättningar inom samhället. Ehuru man i vårt land ej synes ha anledning att räkna med några sådana verkningar av propagandan, bör man likväl ingripa däremot. Såsom riksdagen uttalade år 1942 vid behandlingen av vissa motioner, äro hetsande uttalanden, som riktas mot andra medborgargrupper med utgångspunkt i deras ras eller religion, ägnade att såra den allmänna anständighetskänslan. Genom deras kriminalisering skulle skydd beredas för ett viktigt samhälleligt ordnings- och anständighetsintresse.
    I fråga om lagstiftningens omfattning har i promemorian till en början upptagits till övervägande, huruvida rashetsen är en sådan särpräglad företeelse att de ifrågasatta bestämmelserna böra inskränkas därtill eller om likartad hets på andra områden i detta sammanhang bör bliva föremål för kriminalisering. Därvid har emellertid avvisats tanken på att straffbelägga upphetsande mot varandra av skilda grupper av befolkningen på grund av olikheter i politisk och social övertygelse, särskilt med hänsyn till de olägenheter

som skulle vara förbundna med ett straffrättsligt ingripande i den politiska debatten. Det understrykes, att en fri politisk debatt är av grundläggande betydelse inom ett demokratiskt samhälle, och att rätten att kritisera andra medborgares handlingssätt bidrager till att motverka handlingar som ej tåla allmän kritik. I promemorian framhålles emellertid att det sagda ej har tilllämpning på rashetsen. Samhället har icke någon anledning att tolerera försök att väcka hat mot eller förakt för en grupp av befolkningen på grund av ett sådant faktum som att de äro av viss härstamning. Lika anstötlig som en sådan propaganda är förföljelse i tal eller skrift som grundas på vederbörandes trosbekännelse.
    Den ur samhällets synpunkt farligaste formen av raspropaganda är den som använder osanna uppgifter om personer av angiven härstamning. I promemorian föreslås därför att de nya straffbestämmelserna i första hand skola riktas mot den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten och lögnaktiga uttalanden, ägnade att väcka hat mot eller förakt för en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse.
    Ingripande mot rashets i övrigt föreslås skola kunna ske om angreppet mot den ifrågavarande befolkningsgruppen innefattar smädelse. I promemorian uttalas att någon meningsskiljaktighet ej kan råda om att sådana angrepp äro förkastliga. Offentliga uttalanden av dylik art framstå icke blott såsom kränkande för de därav berörda utan väcka även anstöt bland allmänheten. Bestämmelsen om straff för viss ryktesspridning föreslås därför kompletterad med ett stadgande om straff för den som offentligen, d. v. s. muntligen inför menighet eller folksamling eller i skrift som han utsprider eller låter utsprida, smädar eller hotar en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse.
    Straffet för brott mot de nya bestämmelserna föreslås till böter eller fängelse. Bestämmelserna skola enligt promemorian införas såsom en ny paragraf, 14 a §, i 11 kap. strafflagen, varjämte ett motsvarande stadgande föreslås skola intagas i § 3 mom. 8 tryckfrihetsförordningen.
    Promemorian med därvid fogade förslag har utremitterats till vissa myndigheter och sammanslutningar.

S. R.