Rudolf Stammler, en av vår tids mest framträdande rättsfilosofer, avled den 25 april 1938 i Wernigerode. Han föddes den 19 februari 1856 i Alsfeld, Hessen. Efter juridiska studier vid universiteten i Giessen och Leipzig disputerade han 1878 vid sistnämnda universitet och blev två år därefter »Privatdozent» i romersk rätt. Då han 1882 blev e. o. professor i Marburg, kom han genom COHEN i närmare kontakt med den nykantianska filosofien, »Marburgerfilosofien», som gav honom hans rättsfilosofiska grundåskådning. Efter ett år i Giessen kom Stammler som ord. professor till Halle 1885, och åren 1916—1921 verkade han i Berlin.
    På det mera fackmässigt juridiska området har Stammler gjort sig känd genom arbeten i romersk rätt och — ännu mera — genom sina praktiskt juridiska exempelsamlingar. Men det är dock inom rättsfilosofien, som han har gjort de största insatserna, och det är med rätta han blivit kallad nygrundaren av den tyska rättsfilosofien. Bland mängden av hans rättsfilosofiska skrifter kunna nämnas: »Wirtschaft und Recht nach der materialistischen Geschichtsauffassung» (1896, 5:e uppl. 1924), »Die Lehre vom richtigen Recht» (1902, 2:a uppl. 1926), »Lehrbuch der Rechtsphilosophie» (1922, 3:e uppl. 1928). I detta sammanhang kan man också nämna hans sista stora arbete »Deutsches Rechtsleben in alter und neuer Zeit» (2 bd. 1928—32). År 1913 grundade han »Zeitschrift für Rechtsphilosophie in Lehre und Praxis».
    I anslutning till Marburgerfilosoferna COHEN och NATORP vill Stammler grunda sin rättsfilosofi i Kants kritiska kunskapsteori. Hans rättsfilosofi får därför en helt formell och apriorisk karaktär. Han utgår visserligen från den empiriskt givna rätten, men han vill ej fastställa den eller den empiriska eller positiva rättssatsens giltighet, utan det obetingat allmängiltiga i rätten vill han söka i rättens begrepp och idé; han vill nå fram till rättens regulativ, till »den riktiga rätten», varmed det rättsliga innehållet skall bedömas. Hans »rena rättslära» skall i »kritisk självbesinning dryfta de begrepp och grundsatser, som äro oundgängliga för att få enhet och ordning i alla tänkbara rättssatser». — Denna formella inställning drev honom till en kraftig kritik av den positivistiska rättsteorien, den historiska rättsskolan och — framförallt — den materialistiska samhällsuppfattningen. Mot den sistnämnda framhåller han bl. a., att det ej finns någon socialekonomisk betraktelse, som ej är logiskt betingad av ett rättsligt sammanhang. Enligt Stammlers socialfilosofi består nämligen det sociala livet av mänskliga strävanden och deras ändamål, ej av naturliga förlopp; det sociala livet är »ett genom yttre förbindande normer reglerat samliv människor emellan».

Bertil Pfannenstill.

 

    Axel Helper †. Den 30 juli 1938 avled amtmannen över Thisted amt Axel Helper 53 år gammal. Hans namn är känt bland svenska jurister på grund av hans deltagande i nordiskt lagstiftningsarbete och genom hans förträffliga, av grundlighet och fullständighet utmärkta kommentar till växel-

och checklagarna, vilken särskilt under tiden innan svensk kommentar utgivits kommit till användning även här i landet.
    Helper började sin ämbetsmannabana år 1910 i handelsministeriet, som han lämnade 1935, då han utnämndes till amtman. Inom ministeriet gjorde han sig inom kort mycket respekterad och växlande uppgifter — administrativa och legislativa — anförtroddes honom. Det torde sålunda här böra erinras om att han var dansk delegerad vid den internationella konferensen i Genève 1930 och 1931 för enhetlig lagstiftning å växel- och checkrättens område och att han även deltog i de gemensamma nordiska överläggningar som föregingo framläggandet av de nordiska förslagen till växellag och checklag. Helper, som inom handelsministeriet sysslat med bl. a. aktiebolagsrättsliga frågor och tjänstgjort vid Aktieselskabsregisteret, tog del i förarbetena till den danska aktiebolagslagen av den 15 april 1930. Och då gemensamma överläggningar på aktiebolagsrättens område år 1935 upptogos mellan delegerade för Danmark, Finland, Norge och Sverige, utsågs Helper till ordförande för den danska delegationen. Under dessa överläggningar voro hans insikter i aktiebolagslagstiftningen och praktiska erfarenheter av dess tillämpning mycket värdefulla, och för hans kamrater kändes det som en stor förlust, då han — innan dessa överläggningar slutförts — efter några dagars sjukdom bortrycktes av döden. Det oväntade budet om hans bortgång väckte sorg och förstämning i vida kretsar i Danmark. Och de, som lärt känna honom under de nordiska överläggningar i vilka han deltagit, komma att med saknad minnas honom ej blott såsom en dugande jurist och ämbetsman utan ock såsom en av dansk kultur präglad personlighet, som genom sin älskvärdhet och godmodiga humor vann många vänner.

E. S.