Polsk obligationsrättslagstiftning. Strävandena att skapa en enhetlig rätt i Polen i stället för de olika rättssystemen i de landsdelar varav det nya riket skapades har tagit ett stort steg framåt genom den av statspresidenten d. 27 okt. 1933 utfärdade lagen om skuldförhållanden, vilken träder i kraftd. 1 juli 1934. Oavsett den nationella betydelsen för Polen är denna lag otvivelaktigt att karakterisera som ett verk väl förtjänt av uppmärksamhet. Med sina 645 artiklar — jämte ett antal övergångsbestämmelser — spänner den över hela obligationsrätten, såväl den allmänna som den speciella. Särskilt ingående regleras viljeförklaringars ogiltighet, avtals ingående, skadeståndsamt i den speciella delen köp och arbetsavtal. Bland de många intressanta regleringar, som givetvis finnas i en modern kodifikation av detta slag — även om de obligationsrättsliga principerna i stor utsträckning äro gemensamma för kulturstaterna — kunna här endast ett par nämnas. Beträffande rättshandlingars ogiltighet stadgas att error in motivis saknar betydelse, såframt ej riktigheten av förutsättningen gjorts till villkor (art. 36). Misstag angående viljeförklaringens innehåll säges — med samma lagteknik som vår avtalslag använder — kunna åberopas mot ondtroende medkontrahent (art. 37). Den senare kan emellertid åstadkomma ett giltigt avtal genom att förklara sig beredd till den prestation, som den andre skulle ha förbehållit sig om misstaget icke förelegat (art. 38). Rättsstridigt hot, innefattande avsevärd fara för person eller egendom, gör rättshandlingen ogiltig oberoende av godtro hos medkontrahenten (art. 41). Ocker, som hos oss medför rättshandlingens ogiltighet, ger rätt att kräva jämkning, och blott om sådan icke lämpligen kan ske, inträder ogiltighet (art. 42). För att kunna åberopa ogiltigheten i de nu nämnda fallen fordras skriftlig reklamation inom viss tid (art. 43). — Reglerna om avtals ingående förete många likheter med vår avtalsrätt. Annonser, priskuranter o. d. sägas icke vara anbud utan blott anfordran att inge anbud, men om sådant anbud inkommer, måste mottagaren reklamera vid äventyr av skadeståndsskyldighet (art. 73). — Avtal till förmån för tredje man grundar in dubio rätt för tredje mannen att vända sig direkt mot gäldenären. Den som avtalat till förmån för tredje man kan icke återkalla avtalet, om tredje mannen gentemot honom eller gäldenären förklarat sig vilja göra bruk av sin rätt enligt avtalet (art. 92).
    Lagen finnes i tysk översättning i den i Posen utkommande tidningen Polnische Gesetze und Verordnungen in Deutscher Übersetzung nr 28 år 1933.

H. N.