Konkursordning i Sovjet-Ryssland. Bestämmelser om konkurs ha hittills saknats i den sovjet-ryska lagstiftningen; genom dekret hade blott föreskrivits, att i fall av gäldenärs obestånd någon befogenhet att vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder ej tillkom borgenärerna utan två av rätten utsedda likvidatorer. Genom en lag av d. 28 nov. 1927 har det första steget tagits till en reglering i lag av konkursförfarandet. Lagen gäller endast för privata, i handelsregistret upptagna firmor, då gälden (bristen?) uppgår till 2,000 rubel. Försättande i konkurs kan ske på begäran av ej blott borgenär utan även vederbörande förvaltningsmyndighet, allmän åklagare eller rätten. Likvidatorerna utses i administrativ väg. Närmare bestämmelser om förfarandet samt materiellt-rättsliga regler om återvinning m. m. ärogivna.
Ny domstolsorganisation i Polen. I Polen har d. 6 febr. 1928 utfärdatsen lag ang. ny domstolsorganisation. Domstolarna i första instans äro av ej mindre än tre slag: fredsdomare, som väljes av invånarna i vederbörande »Bezirk» för en tid av fem år, är behörig i mål intill 200 zloty med undantag av, bl. a., växelmål och mål rörande fast egendom; »Ortsgericht» för mål intill 1,000 zloty och »Kreisgericht» i alla övriga fall. Dessutom finnas appellationsdomstolar och en högsta instans.
Arvsrätten begränsas i Spanien. I Spanien är arvsrätten för sidoarvingar, liksom i fransk rätt, för närvarande begränsad till och med sjätte led Enligt en lag av d. 10 jan. 1928, som träder i kraft d. 1 juli s. å., har sidoarvingarnas arvsrätt begränsats till och med fjärde led. I tredje parentelen äro sålunda kusiners avkomlingar uteslutna från arvsrätt, i fjärde parentelen arvlåtarens föräldrars kusiner o. s. v. De lediga arven tillfalla staten i egenskap av arvinge, dock blott med skyldighet att svara för boets gäld med den arvfallna egendomen. Av de arv, som tillfalla staten, skola två tredjedelar användas till välgörenhetsinrättningar, bildningsanstalter eller anstalter för sociala ändamål eller för yrkesutbildning, belägna i den kommun, där den döde var bosatt eller i den provins han tillhörde, varjämte en tredjedel skall användas för amortering av statsskulden. I Spanien har man följaktligen såsom hos oss ansett riktigt, att de medel, som på grund av arvsrättens begränsning tillfalla det allmänna, ej böra tagas i anspråk för löpande utgifter utan användas för vissa på förhand bestämda ändamål. Att staten betraktas såsom arvinge, vilken dock ej svarar för gälden ultra vires hereditatis, överensstämmer också med den nya arvslagen.
Kvinnas väntetid för omgifte i Frankrike. Väntetiden för änka eller frånskild hustru, som önskar ingå nytt äktenskap, är i Frankrike 300 dagar. Hittills har möjlighet ej funnits att, såsom hos oss, taga hänsyn till att ett havandeskap från förra giftet är uteslutet. En lag av d. 4 febr. 1928 medger