Biträdande domare. Hovrätterna hava nu till behandling förehaft frågan om förordnande av biträdande domare i de domsagor — 5 under Svea och 2 under Göta hovrätt samt 1 under Skånska hovrätten — i vilka enligt K. M:ts beslut biträdande domare skola anställas från och med d. 1 jan. 1921 (se SvJ. T. 1920 s. 380).
Genom cirkulär d. 17 dec. 1920 till rikets hovrätter (Sv. F. S. nr 896) hade K. M:t föreskrivit att för varje domsaga, där biträdande domare skulle finnas, det skulle tillkomma hovrätten att, sedan häradshövdingen haft tillfälle att avgiva yttrande, träffa förfogande om biträdande domarens befattning med göromålen inom domsagan. Hovrätten finge därvid efter omständigheterna antingen föreskriva, att biträdande domarens ämbetsåligganden skulle, i den mån de ej enligt 10 § i domsagostadgan tillkomme honom utan särskilt förordnande, av hovrätten bestämmas efter hand genom biträdande domarens förordnande till vikarie för häradshövdingen, så vitt dennes särskilda ansökningar om ledighet från göromålen sådant föranledde, eller ock på förhand fastställa plan för domargöromålens fördelning mellan häradshövdingen och biträdande domaren. Där så funnes lämpligt, ägde hovrätten låta med beslut i ämnet anstå, till dess förordnande av biträdande domare ifrågakomme. Vid fastställande av plan för domaregöromålens fördelning mellan häradshövdingen och den biträdande domaren skulle det stå hovrätten öppet: a) att där domsagan bestode av två eller flera tingslag, åt biträdande domaren uppdraga att stadigvarande förvalta häradshövdingämbetet i visst tingslag; b) att föreskriva sådan fördelning av tingsförrättningarna, att biträdande domaren hade att handlägga mål och ärenden, som förekomme å viss angiven rättegångsdag under tingen eller de allmänna sammanträdena; c) att åt biträdande domaren uppdraga handläggning i större eller mindre omfattning av mål och ärenden, som avsåges i 1 § av lagen d. 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden, så ock utfärdande av gravationsbevis rörande fastigheter inom domsagan eller viss del därav; d) att föreskriva sådan uppdelning av rannsakningar med häktade personer, att rannsakningar, tillhörande visst åklagardistrikt, handlades av biträdande domaren. Jämväl andra grunder för fördelningen finge av hovrätten fastställas, där sådant efter omständigheterna prövades lämpligt. Därest genom uppdelningen en mera väsentlig del av göromålen anförtroddes åt biträdande domaren, hade hovrätten att tillse, huruvida denne borde befrias från skyldighet att biträda häradshövdingen med göromål, som utan särskilt förordnande ålåge biträdande domare.
Dessa bestämmelser skulle enligt det kungl. cirkuläret lända till efterrättelse allenast tills vidare i avbidan därå att nödig erfarenhet vunnes rörande lämpligaste sättet för bestämmande av biträdande domares ställning; och skulle hovrätterna hava dels att i varje fall, då beslut meddelades angående fördelning av göromål mellan häradshövding och biträdande domare eller sådan domares förordnande, ofördröjligen därom meddela uppgift till justitiedepartementet, dels ock under förra hälften av november 1921 till K. M:t inkomma med utlåtande rörande den erfarenhet, som kunde hava vunnits rörande tilllämpning av bestämmelserna om biträdande domare.