Mord, prejudikattolkning och lagtolkning
Av rådmannen, jur. dr MARTIN SUNNQVIST
I NJA 2016 s. 3 tillämpade Högsta domstolen mordbestämmelsen i dess nya lydelse. Högsta domstolen fann att det syfte som hade angetts i förarbetena — att skärpa straffen för mord — inte kom till uttryck i lagtexten. Högsta domstolen fortsatte därför att tillämpa det tidigare rättsläget enligt NJA
2013 s. 376. Avgörandet väcker frågor om metoden för prejudikattolkning och lagtolkning i svensk rätt, särskilt inom straffrätten.
Bakgrund: NJA 2013 s. 376 (”Bajonettmordet”)
I NJA 2013 s. 376 uttalade sig Högsta domstolen om hur den straffskala för mord som införts den 1 juli 2009 skulle tillämpas. Straffskalan för mord var från den tidpunkten fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Högsta domstolen hänförde sig till förarbetsuttalanden1 om att domstolarna vid straffmätningen ska använda hela straffskalan och vid straffvärdebedömningen göra en helhetsbedömning av samtliga inverkande omständigheter i det enskilda fallet och också beakta att dessa kan föreligga i olika grad. Högsta domstolen återgav ur förarbetena ett antal exempel på omständigheter som talade i skärpande respektive mildrande riktning.
Högsta domstolen beaktade också de lagändringar som gjorts den 1 juli 2010 i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, innebärande att det särskilt ska beaktas om en gärning har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Lagändringen innebar att straffnivån för allvarliga våldsbrott skulle höjas.2 Sammantaget innebar lagändringarna enligt Högsta domstolen
- att utgångspunkten för mord skulle vara ett straffvärde motsvarande fängelse fjorton år,
- att livstids fängelse skulle tillämpas endast i de undantagsfall då ett tidsbestämt fängelsestraff på arton år inte var tillräckligt, t.ex. då gärningsmannen hade mördat mer än en person eller då omständigheterna annars var synnerligen försvårande,
- att fängelse arton år borde tillämpas endast i de fall då omständigheterna var mycket försvårande, samtidigt som de inte var av sådant slag att livstids fängelse borde dömas ut,
- att fängelse sexton år var aktuellt när omständigheterna sammantagna tydligt talade för ett högre straff än fjorton år
- att fängelse tolv år var aktuellt då omständigheterna sammantagna i någon mån talade för ett lägre straff, samt
1 Prop. 2008/09:118 s. 43. 2 Prop. 2009/10:147.