Betänkande om intersexuellas könstillhörighet. Särskilda sakkunniga (ordf. hovrättsassessorn A. Hedström) har nyligen framlagt ett betänkande med förslag till lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (SOU 1968: 28).
Betänkandet rör individer med sådana avvikelser som gör det svårt att bestämma könstillhörigheten. Individen har både manliga och kvinnliga drag. Man talar i dessa fall om intersexualitet. Den kan indelas i två huvudgrupper allteftersom avvikelsen ligger på det anatomiska eller på det psykiska planet. Den förra gruppen omfattar hermafroditer och pseudohermafroditer. Hos dem är könsorganen missbildade. Den andra grupp som utredningen sysslat med är de transsexuella. De har normalt inga anatomiska särdrag men upplever sig såsom tillhörande motsatt kön mot det anatomiska och önskar också leva i motsatt könsroll.
Det är f. n. ovisst vad som enligt svensk rätt är utslagsgivande, när man söker närmare bestämma gränsen mellan manligt och kvinnligt kön. Denna ovisshet har medfört, att de intersexuella — som är betydligt flera än man förut trott — kommit i en mycket prekär situation. Många av dem lever i själva verket mer eller mindre utanför den samhälleliga gemenskapen. När det gäller att få till stånd ändring av den i folkbokföringen registrerade könstillhörigheten så att den överensstämmer med den verkliga, är hittillsvarande praxis växlande och oklar. Det är osäkert, vilka möjligheter författningsbestämmelserna erbjuder. Utredningen har ansett det föreligga ett starkt behov av nya och klarare regler på området.
Det nu framlagda förslaget innebär, att det skapas en möjlighet att få frågan om könstillhörigheten prövad efter grundsatser, som är lämpade just för dessa personer, och att prövningen kan mynna ut i att det kön som är motsatt det tidigare kyrkobokförda fastställs med bindande verkan för framtiden. Fastställelsen blir sålunda avgörande inte bara för registreringen — dvs. de uppgifter om könet som innefattas i kyrkobokföringens könsanteckning, i födelsenumret och i förnamnet — utan också i andra sammanhang, t. ex. i fråga om behörighet att ingå äktenskap.
Beträffande de transsexuella är innebörden av förslaget, att individens egen upplevelse av viss könstillhörighet skall, om den är så stark att den medfört en fast etablering i motsvarande könsroll, under särskilda förutsättningar vara utslagsgivande för den rättsliga bedömningen, även om könsorganens typ och andra kroppsliga faktorer talar i motsatt riktning. Motsättningen mellan de anatomiska förhållandena och de psykosociala faktorerna minskas bl. a. av att den transsexuelle som regel förändrats så i fråga om utseende, klädedräkt, rörelseschema osv. att anpassningen till den nya könsrollen underlättas.
I fråga om hermafroditer och pseudohermafroditer har utredningen eftersträvat en så god anpassning både socialt, sexuellt och i övrigt som är möjlig med hänsyn till individens anatomiska och psykiska förutsättningar. I praktiken leder detta till olika regler för skilda åldersgrupper. Hos mycket små