NOTISER 709 CMI:s XXVII:e konferens. Den internationella sjörättsorganisationen, Comité Maritime International, avhöll i september sin 27:e konferens, vilken denna gång förlagts till New York. Det var första gången under sin snart 70-åriga historia som organisationen sammanträdde i ett utomeuropeiskt land. Trots den för många långa färdvägen voro icke mindre än 24 nationer företrädda, även om antalet delegater denna gång var något lägre än vid den näst föregående konferensen i Stockholm. Från Sverige deltog emellertid en manstark delegation, vilket vittnar om det glädjande intresse för internationell sjörätt som finnes här i landet.
Konferensens arbete var denna gång koncentrerat till huvudsakligen ett enda överläggningsämne, nämligen ett förslag till ny konvention om fartygsinteckning och sjöpanträtt, som utarbetats av en för ändamålet tillsatt kommitté. Trots att kommittén under den tid den fungerat till de olika nationella sjörättsföreningarna utsänt resultatet av sina överväganden i form av questionnairer och konventionsutkast, blev det slutliga förslag som förelagts konferensen föremål för ganska intensiva debatter. Ett mycket stort antal ändringsförslag framfördes och voterades om under den vecka konferensen pågick. Åtskilliga skiljaktiga synpunkter i fråga om konventionens innehåll framfördes sålunda, men konferensens ansträngningar kröntes till slut med framgång i så måtto att den avslutande omröstningen ledde till att det under veckan överarbetade konventionsförslaget vid det avslutande plenarmötet antogs. Enligt traditionen överlämnas nu konventionsförslaget till belgiska regeringen som i sinom tid inbjuder till diplomatisk konferens, varvid konventionsförslagets behandling föres upp på det statliga planet.
Det vid arbetets början redovisade syftet med tillkomsten av en ny konvention har varit att söka säkra de i dag alltmer angelägna långtidskrediterna till sjöfartsnäringen. Detta syfte har med den nya texten åtminstone delvis uppnåtts, och det är därför att hoppas att konventionsförslaget också så småningom — måhända efter en del förbättringar — vid en kommande sjörättslig diplomatkonferens blir antaget av så många sjöfartsländer som möjligt och leder till lagstiftning i saken.
En detaljerad redogörelse för konventionen torde här icke vara påkallad. Av mera allmänt intresse torde emellertid vara dels att de s. k. befälhavarbeställningarna — d. v. s. sådana beställningar som en befälhavare i denna sin egenskap utanför fartygets hemort gör för att möjliggöra resans fortsättande — icke längre tillerkännas sjöpanträtt och dels att retentionsrätt medgives reparationsvarv och att denna rätt placeras efter sjöpanträtterna men före fartygsinteckningarna.
Konventionen innehåller vidare detaljerade bestämmelser till säkerställande av inteckningshavares rätt i det fall där ett fartyg försäljes från ett land till ett annat.
En för svensk rättsordning främmande princip, som återfinnes i konventionsförslaget i dess nuvarande avfattning, utgör emellertid bestämmelsen att preskription av en sjöpanträtt icke kan avbrytas på annat sätt än genom kvarstad och med därefter följande tvångsförsäljning av det kvarstadsbelagda fartyget. Från nordisk sida hade här föreslagits i första hand att uttagande av stämning borde vara till fyllest såsom preskriptionsavbrytande åtgärd och i andra hand att frågan om formerna för preskriptionens avbry-