NILS BECKMAN. Svensk domstolspraxis i internationell rätt. Sthm 1959. Norstedts. 83 s. Kr. 12,00.
Justitierådet BECKMANS arbete utgör enligt förordet en fortsättningav den tidigare boken »Svensk familjerättspraxis» och förf. ställer i utsikt liknande rättsfallsöversikter även för andra rättsområden. Den föreliggande skriften redovisar rättsfall från HD, huvudsakligen sådana som blivit föremål för referat i NJA, och delvis från hovrätterna, d. v. s.vissa fall som anmälts i SvJT. Under kapitelrubriken »domsrätt» behandlas såväl frågor om jurisdiktion i tvistemål som frågor om de svenska straffanspråkens utsträckning beträffande utlänningar och det som utrikes timat. Även praxis beträffande erkännande av främmande civildomar skildras. Boken är försedd med sakregister och ett »kronologiskt rättsfallsregister». Anmälaren, som nyligen i kompendieformutgivit en rättsfallssamling på området med en kronologisk lista över rättsfall, kan omvittna att Beckmans register innefattar åtskilliga fall som anmälaren förbigått eller förbisett. Möjligen finnas i hans lista några fall som Beckman icke medtagit. Men det förhållandet, att samtliga fall i det kronologiska rättsfallsregistret i Beckmans arbete behandlats på ett eller flera ställen i hans bok vittnar om den omsorg varmed han gått tillväga. Det ligger mycket arbete bakom den jämförelsevis tunna volymen.
Att en ledamot av högsta domstolen tar på sig uppgiften att ge samlade framställningar av rättspraxis är givetvis att hälsa med stark tillfredsställelse. Det förhållandet, att inom stora delar av den internationella privaträtten domstolspraxis — vid sidan av en inte alltför vidlyftig doktrin — utgör enda källan till kunskap om hur internationella eller »externa» mål böra avgöras, medför att den föreliggande skriften har särskilt praktiskt värde. Den underlättar väsentligt forskandet efter rättsfallen. Om deras bedömande anför Beckman i förordet, att han huvudsakligen bygger på rättsfallsöversikter, som tidigare publicerats av andra författare. Detta är beklagligt, inte minst då dessa andra författare i dag i belysning av senare praxis måhända inte längre vilja i allo vidhålla en tidigare uttalad värdering. Men Beckman har otvivelaktigt också verkställt en egen analys av många fall. Han lämnar utförligt redovisning av den lagtext som finns och åtskilliga litteraturhänvisningar. Den okritiske läsaren kunde av denna strävan till fullständighet måhända bibringas uppfattningen, att Beckmans arbete utgör en komplett sammanställning av svensk internationell privaträttsregler och av svensk doktrin. Så är dock inte fallet. Förf. är helt visst medveten härom. Han påpekar uttryckligt, att stor oklarhet råder i skilda avseenden, t. ex. å s. 29 om erkännande av utländsk civildomoch å s. 45 om förmögenhetsrättens kollisionsnormer. Ovisshet råder