David Nehrman och den juridiska undervisningen. II. I en föregående artikel (s. 55) har jag publicerat tvenne brev av David Nehrman från 1754, i vilka denne diskuterade formerna för den juridiska undervisningen i Lund. Nehrman har emellertid även tidigare gjort vissa uttalanden i samma ämne. Jag tänker därvid särskilt på det utlåtande, som han avgivit i egenskap av juridiska fakultetens dekanus å dess vägnar den 10 juli 1723. Detta utlåtande har visserligen efter allt att döma gått förlorat i denna form, men innehållet har till större delen bevarats därigenom, att det kom att inarbetas i det allmänna betänkande, som den 3 augusti s. å. avgick från Lunds universitet via kanslern till kanslikollegium, och som bär följande titel: »Collegii academici i Lund oförgripliga tankar, huru akademiska konstitutionerna synas kunna förbättras och till närvarande tider lämpas.»1
Förutsättningarna för de juridiska studiernas bedrivande vid Lunds universitet voro år 1723 i mångt och mycket annorlunda än år 1754, då Nehrmans professorstid var till ända. Under det stora nordiska kriget hade den juridiska undervisningen i Lund tidvis legat nere på grund av pest och örlog, men därtill kom, att de dåvarande representanterna saknade såväl förutsättningar som intresse för sin lärarverksamhet. Särskilt gäller detta om juris professorn Jonas Hörling, som tidigare varit lärare i vältalighet vid universitetet och med denna enda merit mer eller mindre övertalats av sina kolleger att söka den år 1707 efter Andreas Riddermarks bortgång lediga professuren i svensk och romersk rätt.2 Sedan han övertagit denna, synes han snart hava tröttnat. Visserligen påstod han själv i konsistoriet vid ett tillfälle 1712, att han icke fått några åhörare på sina offentliga föreläsningar,3 men att detta delvis berott på honom själv, torde framgå av förhållandet, att studenterna påföljande år hos rektorn klagat över att »juris studium låg neder» vid Lunds universitet och därför begärt att få söka sig till andra akademier.4 Samma år eller 1713 anhöll också Hörling i konsistoriet
EIBULL i Lunds universitets historia, D. 1 (1868), s. 189—90.