Wasa hovrätts 150-årsjubileum. Den 21 augusti 1926 firade Wasa hovrätt en minnesfest i anledning därav, att 150 år då förflutit från den dag hovrätten vidtog med sin verksamhet. Hovrätten hade beslutit att festen skulle erhålla en enkel prägel. Därför utfärdades inga inbjudningar till den, men en uppmaning att deltaga i festen hade sänts till alla hovrätten underlydande domare, till landshövdingarna inom horättens domkrets, till alla förra ämbets och tjänstemän, som varit anställda vid hovrätten eller vid den underlydande domstolar, samt till Finska advokatföreningen tillhörande advokater, vilka hade sin verksamhet inom hovrättens domkrets.
Kl. 10.30 f. m. samlades festdeltagarna i hovrättshuset, som dagen till ära var smyckad med girlander, lagerträn och flaggor i rikets färger. I plenisalen voro på ett bord, nedanför Gustav III:s av Lorentz Pasch d. y. målade och av konungen till hovrätten skänkta bild, utställda hovrättens fullmakt med det vidhängande stora rikssigillet, det krönta, pärlbesatta skrinet med hovrättens sigillstämplar, den likaledes av konungen skänkta lagboken samt hovrättens matrikel. Kl. 10.45 begåvo sig festdeltagarna i automobiler till det förra hovrättshuset i Gamla Wasa, som efter stadens brand och hovrättens förflyttning till den nya staden omändrats till Mustasaari församlings kyrka. Här hölls, efter en av de officierande prästerna i full ornat utförd altartjänst, festpredikan av prosten, teologie doktorn I. A. Björklund, som till sin text valt Ps. 100: 4, 5.
Från kyrkan återvände festdeltagarna till hovrätten, där ett högtidligt plenum vidtog kl. 1, till vilket allmänheten hade fritt tillträde. Hovrättens president och ledamöter ställde sig invid sina platser kring domarbordet, varpå presidenten, juris utriusque doktorn Kaarlo Ignatius höll ett tal, i vilket han framhöll att hovrätten med denna högtid velat hedra minnet av sin stiftare och av de män, vilka ägnat sin livsgärning åt denna hovrätt till fromma för rättsvården inom dess vidsträckta domkrets. Återkallande i minnet Gustav IIl:s ord vid hovrättens högtidliga invigning å kungl. slottet i Stockholm: »Riksens övrige hovrätter hava endast att bibehålla sig vid den aktning en stor längd av år dem förskaffat. I haven Eder att den förtjäna», fastslog talaren att Wasa hovrätt infriat sin stiftares förhoppning och att de män, som under tidernas lopp utfört sitt arbete i hovrätten, gjort sig välförtjänta om sitt fosterland och om sina medborgares högaktning och tacksamhet. Talaren underströk hovrättens stora betydelse för lagskipningen och för rättsvårdens övervakande i landets norra och nordöstra delar samt icke minst för utbildandet av landets domarkår. Men av lika stor betydelse för fäderneslandet hade den oförskräckta kamp varit, som landets hovrätter och bland dem också Wasa hovrätt fört, särskilt under